Field Music – Making a New World

Patrik Forshage 00:00 16 Jan 2020

I sina bästa stunder briljerar bröderna Peter och David Brewis  i den hyperintellektuella poptraditionen från 10CC och XTC. I sina sämsta stunder överintellektualiserar de och krånglar till det in absurdum, och på Making a New World är det avsevärt fler sämre än bättre stunder. 

Det är ett temaalbum om bandets uppfattning av de långsiktiga globala konsekvenserna av första världskriget i ett brett perspektiv - vad annars. Texternas 19 kapitel är inte bara grammatiskt korrekta och stavelseanpassade till musiken, utan också sannolikt avstämda med ledande akademiker inom historia, samhällsvetenskap och genusvetenskap för saklig korrekthet. En eventuell examinator skulle berömma både ansats och genomförande, men en simpel musikrecensent förhåller sig annorlunda inför sådana akademiska bländverk. 

Lyriken är nämligen trots behjärtansvärda perspektiv och uppslag just lika gripande som en pliktskyldig lärobok i historia, och ännu torrare är musiken. Varenda varenda plötsligt innovativt gitarrinpass, varenda trestämmiga körsång, varenda orgelljud, varenda baston och varenda triangelplingande låter utstuderat och djupanalyserat. 

Bara Only In a Man’s World och Money is A Memory, två spår sent i skivans sångcykel som båda är försök att travestera Talking Heads akademiska artfunk, är stunder man kan tänka sig att återvända till av andra skäl än att kolla sina anteckningar. Som mueiutställning är albumet Making a New World visserligen pekpinnepedagogogisk men ändå imponerande i sin detaljrikedom och exakthet. Som skiva är den enbart utmattande.

Skivbolag: 
Artist: 
0 Kommentera

Fler musikrecensioner

Kjellvandertonbruket - Doom Country

Ibland kan den där ambitionen att slippa riskera att upprepa sig, att söka nya sammanhang, riskera att lägga krokben för en artist. Förnyelsen blir ett egenvärde, dogman blir viktigare än kreativitet och kvaliteten blir lidande. Lex Ryan Adams. Lex Sturgill Simpson. Kansk Lex Beck?

Så när Christian Kjellvander efter 7-8 soloalbum och ytterligare ett antal Loosegoatsalbum söker nytt sällskap hos Tonbruket, och under 24 timmar låter dem ta sig an hans snabbt framtagna låtskisser och berättelsefragment hade det kunnat ta många vägar. 

Heat - H.E.A.T. II

Efter 2017 års vattendelare Into the Great Unknown, som var ett uppfriskande initiativ av en mer modernt pop-orienterad aor, går Heat tillbaka på H.E.A.T. II till ett sound som har mer gemensamt med deras mer traditionella grund. Det är inte förvånande.

Greg Dulli — Random Desire

Den där förmågan att genom kombinationen av öronbedövande gitarrmangel och medryckande soulgroove åstadkomma en känslostormande passion har sällan svikit Greg Dulli. Sedan Afghan Whigs första inspelningar har den burit under tre årtionden med det bandet och någon gång ihop med Mark Lanegan som The Twilight Singers. Bara på Afghan Whigs senaste album, det andra efter återföreningen 2012 gick det rutin i receptet, och kanske berodde det på att återföreningen mer var Dullis sätt att betala tillbaka till sämre bemedlade bandmedlemmar än hans eget behov? 

The Night Flight Orchestra - Aeromantic

Denna nostalgiska konstellation är redan inne på sitt femte album och lyckas, som vanligt, med konststycket att kombinera en hög utgivningstakt med en enastående kvalitativ nivå. 

Med Soilwork-sångaren Björn Strid i spetsen fortsätter gruppen på sitt hedervärda uppdrag att sprida rock (och pop) sprungen ur 80-talets tidiga år. Generellt sett är detta den äldre skolans aor som dock har ett närmre förhållande med Abbas teatraliska melodiarrangemang samt en ådra av disco (och nyanser av schlager!).