Ännu ett par norska namn att droppa: Kjetil "Kay" Ingebretsen och Håvard "Hobie" Rosenberg. Så. Den svala ambienta popmusiken från vårt grannland fortsätter att leta sig ut till hippa tyska dj's spellistor och små engelska dansetiketter. De här herrarna har tidigare släppt tolvor på Nuphonic och det här är deras debutalbum på norskt bolag. Den här uppdateringen av 80-talets syntpop har alla chanser att bli en dagsslända hos alla som är inne på den luftiga elektroniska dansmusik vi kallar för broken beats eller nu jazz. För mer än ett stopp på vägen lär Fenomenon aldrig bli. Så går det oftast till om man inte heter något i stil med Carl Craig eller Dego och gör helt sinnessjuka produktioner som kommer leva för alltid. Men Fenomenon har ett ess i nujazzärmen: en cover på Tears For Fears [I]Everybody Wants to Rule the World[/I] med löjligt massiva syntsjok att leva på en hel sommar. Annars är det här ett perfekt album för dig som säger att du gillar chillout, men bara köper smörja som [I]Café Del Mar[/I].
Skivbolag:
Artist:
