Jag blev för en tid sedan tillfrågad av en tidning att utse de tio bästa skivorna från den något bisarra tidsintervallen 1984-1998. Det stod först still i huvudet - som det alltid gör när sådana frågor kommer - men den första skiva jag sedan antecknade var TLCs CrazySexyCool. Ett album från 1996 som fortfarande låter så bra att det kunde vara inspelat i morgon.
Hur mycket man sedan dess saknat TLC blir också uppenbart redan några takter in på nya albumet Fan Mail. Här finns den humor och "tungan i kinden"-attityd som inte finns i dagens soulmusik. Här finns den utstrålning och stjärnglans som inte finns i dagens popmusik. Här finns den regelfria och lekfulla experimentlusta som inte längre finns inom hiphop.
Och här finns 1999 års hittills bästa låtar. Att höra Silly Ho är till exempel som att se färg-TV första gången. När alla andra väljer exakt samma typ av arrangemang och instrument, samma typ av gråtoner, plockar TLC fram helt nya klanger.
TLC tar på Fan Mail hjälp av några av soulmusikens bästa producenter, från Dallas Austin via den allerstädes närvarande Timbaland till nya stjärnskott som Shekspere. Men slutresultatet blir ändå inte, som ofta annars inom modern musik, färdigtuggad branschmusik där producenten hamnar i förgrunden. Allt låter i stället TLC. Allt låter som om det är gjort på deras villkor.
Albumets låtordning kan te sig en smula märklig. Efter en bländande modern inledning med ett halvdussin ljudmässigt rätt extrema high tech-låtar musik långt bortom 2000 kommer plötsligt ett halvdussin väldigt traditionella lägereldsballader. Det känns nästan som att se Kubricks År 2001 fast i omvänd ordning. Först rymdfarkosten, därefter stenåldersmän med klubbor.
Men det funkar faktiskt. Jag tyckte först att några av dessa ballader kändes som kompromisser - präktiga ballader som gjorda för att även kidsens mammor ska gilla något på skivan - men T-Boz sjunger så bra att hon hela tiden hamnar på rätt sida av Celine Dions offsidelinje. Man vet att hon när som helst plötsligt kan spotta ut tuggummit mitt under refrängen.
Precis som på sitt oemotståndligt barnsliga debutalbum, det i Sverige närmast okända Ooooooohhh.. On The TLC Tip från 1992, framstår även TLC fortfarande som ett oskiljaktigt kompisgäng som hängt ihop sedan skoltiden. Tionne "T-Boz" Watkins med sin hesa röst. Lisa "Left Eye" Lopez, förrädiskt docksöt och med näpen röst, men som levererar rakbladsvassa rapinslag. Rozanda "Chilli" Thomas, med tunga ögonlock, som fyller i så att refrängerna blir i widescreenformat.
Finns det bättre band i dag än TLC? Jag tvivlar.Skivbolag:
Artist:
