They Might Be Giants har alltså funnits i 14 år, och sanningen attsäga är det här första gången jag hör dem. Det tar inte särskilt lång stundatt förstå varför. TMBGs grej är att de gör pastischer på en massa olika grejor, sätter en skojfrisk text till låten och producerar den på ett riktigt plastigt, färglöst och intetsägande sätt. Personligen har jag svårt att komma på något tillfälle då vanlig skämthumor har fungerat i musik. Det är naturligtvis inget fel i att försöka göra kultexter, men hur ofta är det roligt på riktigt? Det är klart, någon gång i mina tonår skrattade jag säkert åt S.O.Ds fyrasekunderslåt The Ballad of Jimi Hendrix, som, om jag inte missminner mig, börjar som Purple Haze föratt sedan mynna ut i one-linern:"He's dead." Men det är ju egentligen inte roligt. Musik kan ju i och för sig vara humor på ett annat sätt också: genom att vara så genom usel att man måste skratta åt den. Men inte ens där funkar They Might Be Giants. De är usla på fel sätt. Musik är allvar. Du får naturligtvis gärna övertyga mig om motsatsen, men jag kan säga en sak: fundera inte ens över att testa med Factory Showroom.
Skivbolag:
Artist:
