Det är mycket som krävs efter ett uppehåll på fyra år, oavsett hur starkt avtryck man lämnade ifrån sig sist. Emeli Sandés första släpp på fyra år är vackert, men lämnar inget avtryck. Det är synd och det är överraskande, Sandés väg är nämligen banad till hennes yttersta fördel. Produktionen är proffsig, men inte överpolerad. Emeli Sandé är ärlig, övertygande och bär på ett budskap som säger “älska dig själv över allt annat”. Det i kombination med den klanderfria rösten gjorde att Long Live the Angels hade potential att bli årets mest gripande skiva.
Kanske är hindret en alltför imponerande debut, kanske är det de förhoppningar som väckts till liv efter fyra års väntan. Men det är något som inte håller. Emeli Sandé når inte fram och det som borde gripa tag i mig lämnar mig istället oberörd.
