”Novelty” är bara förnamnet när den här orkestern från västra London för att fira sitt 50-årsjuileum (!) ger sig på att tolka Kraftwerk på ett dussin oljefat. Att den sortens rena melodierna ledigt låter sig hanteras i en oändlig räcka genrevarianter är väldokumenterat - Guns n’Roses hårdrocktolkning, Senor Coconuts cha-cha och bossa, Balanescu Quartets stråkversioner och Teddybears Sthlms punk, för att nämna några. Jag menar, enbart The Model finns i mer än 50 covers redan innan Ebony Steel Band, från Cardigans och Rammstein via Seu Jorge och Big Black, till Malcolm MacLaren och Snakefinger med The Residents.
Men enbart en kul gimmick och goda intentioner räcker inte så långt, inte ens kombinerat med ett gediget musikaliskt handlag. Mer udda spår som Tanz-musik funkar bäst, liksom suggestiva instrumentaler som Europe Endless. Hits som The Model och Tour De France däremot är lika uttjatade som idéfattiga. För problemet med Ebony Steel Band är att de bara jagar dupliceringar, utan egna idéer bortanför sin udda instrumentering. Dessutom backas plåtslagarna av en alldeles för ointressant akustisk rytmsektion som trummar fram ett menlöst kompetent komp och stundtals överröstar oljefaten. Och vad är poängen då, liksom?
