Förra månaden fick huvudstadsborna möjlighet att höra DJ Muggs spela skivor i en hotellobby med bar. Det var knökfullt och DJ Muggs stod på scen stor, tatuerad, farlig och drack Moët direkt ur flaskan. När han spelade skivor gjorde han det bra. Bland annat spelade han en ny låt av M.O.P. som var värsta sortens hårda klubbrykare, kanske det bästa de gjort. Plötsligt slängde han på tralliga [I]Plug Tunin[/I] av snälla De La Soul. Någonstans däremellan kunde man också hoppats att DJ Muggs idag själv stod musikaliskt. Det är nämligen just i avvägningen av, å ena sidan det bänghårda ("Sawed off shotgun, hand on the pump."), och å andra sidan det trallvänliga ("la-la-la-la-la-laa-laaaaa.") som DJ Muggs haft sina mest minnesvärda stunder med Cypress Hill.
Till [I]Soul Assasins 2[/I] är det istället oklart om tanken är att Cypress Hills sydamerikanska fanbas av spansktalande hårdrockare -- de som gillar DJ Muggs och Cypress Hill mest för metal-rappen -- nu slutgiltigt ska kunna svida om till hiphopare och vibba av till när DJ Muggs presenterar kväljande oförmågorna Xzibit och Kurupt. [I]Soul Assasins 2[/I] är ingen hårdrocksskiva, men musiken är till större delen aggressiv utan finess, på ett blytungt synthigt vis. Emellanåt stänker det till, och låtarna med Genius, Dilated Peoples, Kool G Rap och Self Scientific lyckas låta mer som massiv depp-hiphop och lite mindre som vinjettmusik till [I]Brottsvåg[/I].
Skivbolag:
Artist:
