Sist vi hörde de "pessimistiska domedagsprofeterna" Deportees den fina men nattsvarta plattan The Big Sleep, "fanns inte tillstymmelse till framtidshopp", för att citera Patrik Forshage, Om Deportees 2015 hade trängt ihop sig på en psykologs soffa skulle psykologen titta bandet allvarligt i ögonen och säga några allvarsamma ord.
- Ni är i Kühler-Ross-modellens fjärde stadie, grabbar. Depression,
Om Deportees trängt ihop sig på samma lädersoffa idag skulle psykologen kanske istället titta på dem med glansiga ögon och stolt utbrista att "Ni har nått steg fem, killar - acceptans".
Bakom All Future finns nämligen en fin, handlingskraftig grundtanke; kan vi inte föreställa oss en ljusare framtid så kommer den aldrig finnas. Vågar vi hoppas att allt kommer att bli underbart så blir det kanske så.
Soundet är bekant. Filat på, moderniserat kanske, med nya röstmanipulationer och hoppfullare arrangemang, men för bandets fans ändå tryggt. Vi hör tydligt vad som gett dem en självklar plats i musiksverige, och en väl värd kvalitetsstämpel. Skillnaden är ett underliggande ljus, och det klär dem.
