Första gången jag hörde en Deerhunter var 2014 när jag såg Asthma, en sorglig och vacker indiefilm med Krysten Ritter i huvudrollen med ett grymt soundtrack. Jag tycker att alla med ett någorlunda musikintresse ska se Asthma, det är de skickligt utvalda låtarna som lyfter filmen från en glad gubbe till mästerligt. Bevis: The Strokes absolut bästa låt Call it fate, call it carma är med i filmen.
Men nog om det! Nu ska vi prata om Deerhunters nya platta Why Hasn't Everything Already Disappeared? Skivan är en samling poppiga hits och obskyra projekt. Bandet släppte Death in Midsummer som singel och den sätter verkligen tonen för hela skivan. Den hintar om ett mörkt förflutet men med hoppfulla ackord surrar det av förväntansfulla drömmar.
Min favorit på skivan är Nocturne som påminner nästan om den släpiga sången som man hör i Call it fate, call it karma. De spår som sticker ut ur mängden är Greenpoint Gothic och självklart Detournement som visar på att Deerhunter har fler ess i (rock)ärmen än indierock. Det är modiga val som har gjorts, minst sagt! Detournement är en otroligt vacker och annorlunda låt som viskar om onda aningar.
