En vän rekommenderade mig nyligen, i ett försök att muntra upp en låg dag, en Jackie Wilson-låt med motiveringen "jag är kär i den låten - vill bara skratta och dansa när jag hör den". Det är det bästa betyg en låt kan få. Ganska många gamla soullåtar väcker den känslan - en bubblande glädje som gör att man fån-ler för sig själv och dansar rundor i sin ensamhet. Det är däremot mer sällsynt att nya låtar gör samma sak. Åtminstone för mig.
Craig Davids [I]Fill Me In[/I] lyckades. Ingen låt har gått lika mycket på repeat hemma hos mig de senaste månaderna. Ingen låt har fått mig att le ett busigt smygleende rakt ut i tomma intet lika många gånger. Första mötet med Craig Davids uppspeedade r'n'b, på gränsen till two step, öppnade en helt ny värld.
Det känns som om kombinationen garage/jungle/r'n'b - som väl kan beskriva two step - är fulländad. De snabba takterna mixat med len, snubblande sång gör att det rycker i dansnerven, samtidigt som det aldrig blir jobbigt att sitta still och lyssna. Aldrig för påträngande som viss dansmusik kan bli. Det blir bara kul.
Craig David är den engelska r'n'b-scenens underbarn. Nitton år gammal har han hunnit ha två listettor i England med [I]Fill Me In[/I] och [I]7 Days[/I], flörtat lite lätt med two step-scenens hitmakare nummer ett Artful Dodger, på ett par av deras låtar, och nu spelat in sitt eget debutalbum. Som är det mest spännande som kommit ur r'n'b-genren på länge. Trots att [I]Fill Me In[/I] fortfarande får rankas som plattans bästa spår, finns det ingen låt på [I]Born To Do It[/I] som är dålig. Inga lågvattenmärken. Och det är inte ofta det händer. Höjdpunkter finns det däremot, mängder av dem. [I]Booty Man[/I] är lite lugnare, lite lenare än [I]Fill Me In[/I], men med nästan lika hög svängfaktor. De långsammare låtarna, som [I]7 Days[/I], [I]Rendezvouz[/I] och [I]Walking Away[/I], är som balsam för själen och [I]Time To Party[/I] och [I]Rewind[/I] skulle skaka rumpa på vilket party som helst. Craig David är född att göra det, sanna mina ord.Skivbolag:
Artist:
