Jagvetinte, jag. Så känns det först, och The Commander a k a Peder Claesson från Motorhomes och senare Friska Viljor löper risken att avfärdas som ännu ett räddhågset försök att vara insmickrande både i indiekretsar och på topplistor, med en tonvikt åt det senare. Men halvvägs händer plötsligt något omvälvande.
Titelspåret, som också är skivans centralpunkt, tar udden ur alla invändningar. Den är ett storslaget stycke popmusik, på samma gång dramatiskt böljande och smäckert popigt, med samma typ av effektiva 70-talsbalans mellan melodisk rockgitarr och exakta vokalharmonier som Me And My Army redan skämt bort oss med i år. Det vore farligt att dra för stora växlar på George Harrison-citaten The Commander upprepar i det episka stycket, men någon fingervisning ger det ändå. Och även om motsvarigheten inte finns någonstans på skivan, trots fina försök i både Never Mind the Haters och Bap-baDa, är titelspårets ljus så starkt att man automatiskt värderar allt The Commander gör en nivå högre än det kanske egentligen förtjänar.
Skivbolag:
Artist:
