Nadja Evelina: ”Det känns som att hela världen är på väg ut för ett stup”

Klimatkris, urspårade skönhetsideal och ältande av gamla relationer. Det är några av glädjeämnena på Nadja Evelinas nya skiva.

Framtiden kan verka dyster när man grubblar över ett glas öl. Det vet Nadja Evelina, som på sin nya skiva Popprinsessans dagbok sjunger att hon inte orkar bry sig om något viktigt trots att hon borde stå på barrikaderna. Men livet är inte bara elände. Öl är till exempel gott. Därför slog jag mig ner på Röde orm med min gamla hyresgäst och beställde två skummande bägare.

Saknar du att bo i min lägenhet?

– Nej.

Varför inte?
– Den hade inget matbord.

Har du det nu?

– Ja.

Dream life. Det har blivit dags för din svåra tredje skiva. Hur känns det?

– Det är väl rättvist att kalla den svår. Jag tyckte inte att andra var så svår eftersom jag skrev den under pandemin när jag absolut inte hade något annat att göra. Jag är nog mer nervös än någonsin.

Varför?
– Jag tror att jag till slut har fattat att om man ställer sig i mitten och säger ”Kolla på mig!” så gör folk faktiskt det. Ganska länge var jag blissfully unaware.

Hur beskriver du skivan?
– Om jag har lyckats med det jag ville så är det tio riktigt bra historier. Har jag inte lyckats är det tio semidåliga historier.

Vad står det i Popprinsessans dagbok?
– Det är mycket ältande av relationer jag haft med olika personer…

En populär inspirationskälla till musik.
– Skräll. Sedan är det lite om min ångest. Det känns som att världen är på väg rakt utför ett stup.

Vad har du ångest över?
– Generellt att jag inte vill vara en värdelös person. Jag har varit jätterädd för en massa saker, att bli mördad eller att det ska hända något annat hemskt.

Jag är inställd på en katastrof varenda gång jag går utanför dörren.
– Jag med! Det är som Filifjonkan, det finns en specifik Filifjonka…

Finns det flera filifjonkor? Min Mumin-lore är inte på topp.
– Ja. Den jag tänker på bor i ett hus med jättefina saker. Hon går runt med känslan att det kommer hända någonting vidrigt närsomhelst. Sedan flyger alla hennes saker i väg i en orkan och hon blir jättelycklig.

Som i Fight Club! Det kan man verkligen känna igen sig i. Man köper någon fin jacka och sen går man bara runt och oroar sig över att man ska spilla ketchup på den. Men vad tänker du kring att världen är på väg ut för ett stup?
– Mycket. Hela klimatgrejen och att det känns så disconnected från hur vi lever. Men jag vet inte. Jag är inte rätt person att lösa det.

Jag tycker att du ska lösa det. Du behöver inte vara så blygsam.

– Hahaha. Jag kan drömma om att någon drar i en stor nödbroms och bara ”Nu bedriver vi byteshandel och tänder värmeljus!”, istället för business as usual.

Du har sagt att du tycker att skönhetsidealens utveckling rör sig bakåt.
– Jag läste jag en text av Anna Björklund där hon beskrev skönhetsingrepp som en kapprustning i skönhet. Det känns som att man på något sätt alltid hittar ett sätt att pusha hur snygg man tror att man förväntas vara lite längre.

I Tjejer e som tjejer e sjunger du att ”Aktier är den nya feminismen”. Det är så jävla sjukt att man inte kan gå på Mcdonalds nuförtiden utan att höra tonåringar prata som att de är fondförvaltare.
– Jag tror att jag borde texta den raden. Det var en annan som sa exakt det när vi repade i fredags…

Att det är så jävla sjukt att man inte kan gå på Mcdonalds utan att höra tonåringar prata som att de är fondförvaltare?
– Nej. Som hörde fel på samma sätt som du. Jag sjunger ”Köper aktier i den nya feminismen”.

Vad innebär det?

– Att maxa mitt utseende och förvalta det kapitalet jag har.

I en låt kallar du dig en labil tjej. Hur labil är du?
– Jag har varit mycket värre. Nu är jag ganska stabil.

Hur har du blivit det?
– Jag har slutat vara 23. Men också typ äta på regelbundna tider, träna ibland, inte supa så mycket. Jag har sprungit ganska många varv hos olika psykologer. Förut var jag jätterädd för att åka tunnelbana. En psykolog sa till mig att när du känner att du vill kliva av tunnelbanan sätter du på ett klipp med gulliga katter i mobilen. Det fungerar ganska bra.

Läste du Saga Cavallins text om att Veronica Maggio och Håkan Hellström har blivit en propp som är i vägen för artister som sjunger på svenska?
– Jag läser ofta henne. Men jag kommer inte ihåg detaljerna i just den texten.

Hennes take var väl typ att de har skapat en massa yngre kopior som ingen lyssnar på eftersom de inte kan mäta sig med originalen.
– Det är väl sant? När jag började göra musik var det som att alla var besatta av att utse nästa Maggio. Alla i mitt fält har fått höra det tre gånger.


Du också?
– Ja. Men jag minns inte av vem.

Är det störigt?
– Det är 50-50. Det är kul att någon har den förhoppningen om ens karriär. Men det är också en så kallad ”kränklimang”.

Du är ju inte bara aktuell med din egen skiva utan sjunger dessutom på Sandra Beijers. Vad har ni för relation?
– Vi dm:ar ibland. Framförallt är jag ett gigantiskt fan av henne och har varit det sedan typ 2015. Jag läser hennes blogg varje dag.

Det måste ha varit stort för dig att hon hörde av sig?
– Jag blev så jävla glad. Det fanns ingen anledning att spela svår. Hon fick svar på en kvart. Kanske snabbare.

Är du bättre på att spela svår i andra sammanhang?
– Jag tror att jag kan göra det om jag verkligen anstränger mig. Men om man kollar på min dejtinghistorik har det inte varit min styrka. Jag hade en period när jag Tinderdejtade. Jag betade av ett gäng korta…

Killar?
– Hahah. Faktiskt en väldigt kort kille. Han inspirerade låten Beach House.

Var det att han var så kort som gjorde att du hade svårt att spela svår?
– Nej, att jag blev så attackkär. Det var många olyckliga omständigheter som gjorde att det verkade som att jag verkade ännu mindre svår än jag var. En gång när jag hade sovit hos honom skulle han gå till jobbet tidigare än jag. Han lämnade sin nyckel så att jag kunde låsa. Jag tänkte inte på att jag kunde lämna nyckeln i brevinkastet och det var så himla trevligt att jag tänkte att vi skulle ses snart igen. Det var bara det att nästa gång vi skulle ses ville han dumpa mig. Jag tror han trodde att jag var galen som hade tagit nyckeln. Det kändes ovärdigt.

Har du skaffat värdighet nu?
– Nej. Men jag har skaffat kille.

Nu ska du på turné. Vilken spelning ser du mest fram emot?
– Det är nog jämnt skägg mellan Göteborg och Stockholm.

Spelningen hemma i Bollnäs då?
– Det blir ju typ en släktträff. Det är mysigt också. Men där känner jag mig naken. Man kan inte hålla på och balla sig inför folk man känner.