Så länge den presenteras som en tes behöver ingen parallell vara för långsökt. I Douglas Couplands bok Schampoplaneten skriver berättar jaget ner sina små funderingar om livet med filtpenna på femdollarsedlar. Tankar som "Du befarar att om du sänker garden, bara för en enda sekund, kommerhela din värld att upplösas i kaos." Det hela är naturligtvis en briljant idé. Pengar må vara kapitalismens små glädjeskrin - men skriver man vad man tycker på en sedel ruckar man på ett helt system, om än i liten skala. Och precis som man kan få en sedel med en klottrad åsikt på, kan den skiva man köper för sina pengar vara fullproppad med budskap. Efter att 1991 ha spelat in den klassiska fullängdaren Future without apast, och senare även en uppföljare till denna, splittrades hiphopgruppen Leaders Of The New School, och frontfiguren Busta sökte nya artister att samarbeta med. Han gästade A Tribe Called Quest, Mary J Blige, TLC och andra, verbalklottrade sina åsikter på deras alster med diafragman som filtpenna - rappade, vrålade, frustade och stönade. Hög på city djungelvrål, typ. Busta Rhymes är en tung kille. The Coming är 23-åringens första soloalbum, och utan tvekan inleder den här skivan ett helt nytt steg i Bustas karriär. Klivet in på listan över årets mest intressanta artister. Till sin hjälp har han producenter som Easy MoBee, DJ Scratch och JayDee, och tillsammans trevar de sig fram genomflippade offbeat-rhymes och grunder som vibrerar av tyngd. Stramt skruvade samplingar och maniskt monotona beats under en apokalyps avviktiga ord, framfrustade med Bustas fantastiska röst, som för tankarna till KRS One och Ol' Dirty Bastard. På en och samma gång. Musik i gränslandet mellan viskningar och opera. Busta Rhymes skulle garanterat få sin värld upplöst i kaos om han för en sekund sänkte garden. Förmodligen gäller det även Coupland. En vit, kanadensisk författare och en färgad Brooklyn-rappare. Kanske står de varandra närmre än vi vill erkänna.Skivbolag:
Artist:
