Chuck Prophet är en av de där hjältarna som verkar i det tysta. De flesta märker honom aldrig, men den som någon gång uppmärksammar honom blir ett hängivet fan som envist söker upp varje skivsläpp och snabbt kan stoltsera med minst femton titlar av honom i samlingen. I den samlingen sticker Temple Beautiful ut på tre sätt.
Dels är det ett temaalbum i form av en hyllning till San Fransisco. De guidade bussturer han organiserar i sin stad i samband med skivsläppet tar oss liksom texterna förbi platser som Lawrence Ferlinghettis namncheckade legendariska bokhandel City Lights och den 70-talsrockklubb som låg intill pastor Jim Jones kyrka och som gett skivan sitt namn.
Musikaliskt är den också speciell i att den inte alls närmar sig den americana vi kommit att förknippa Chuck Prophet med ända sedan tiden i Green on Red. Istället är det en rättfram rockskiva som de låtit när missförstådda män i läderjackor gjorde självförbrännarrock i början av 1970-talet. Roy Loney från Flamin' Groovies gästar, vilket säger en hel del om vilken sorts energisk rock Chuck Prophet är på jakt efter, och här finns såväl oblyga bugningar till Mott the Hoople i titelspåret och snällare popvarianter som Castro Halloween. Men framför allt finns här skitig och sentimental rännstensrockrock med tydliga kopplingar till Lou Reed - det är doowop-stämningarna och saxofonerna till exempel i en strålande duetten Little Girl, Little Boy tillsammans med hustrun Stephanie Finch som gör det.
Och med den sortens iakttagelser är det lätt att motivera det tredje område där Temple Beautiful särskiljer sig. Den här helt enkelt ännu bättre än alla Chuck Prophets andra soloalbum.
