Cherrie – Sherihan

Adam Jansson 00:00 30 Apr 2016

Vid sidan av den magnetiskt milda rösten är Cherries stora tillgång tyngden med vilken hon framför de svårmodiga orden. Dessutom visar sig kombinationen av amerikanska formatreferenser och textmässig intimitet, särskilt i albumkontexten, vara lika fantastisk som svindlande i sin enkelhet.

Man hör vad Cherrie har lyssnat på och influerats av, men det råder ingen tvekan om vem som står som ensam avsändare av de ofta smärtsamma berättelserna. Platsbundenheten är påtaglig, precis dom de mänskliga banden till familj och till den lokala samhörigheten. Dock skapar nämnda genremallar en distans till den så fängslande förtroligheten när de genom till exempel screwedeffekt används till överdrift. Men detta är bara en petitess i en annars på alla sätt storartad debut.  

Läs mer: "Cherrie: Jag har kastat allt annat för det här"

Skivbolag: 
Artist: 

Fler musikrecensioner

Woodbine

Den engelska trion Woodbine har spelat ihop sedan mitten av 90-talet men först nu släpps den självbetitlade debuten. Och Woodbine, engelska för vildkaprifol, håller vad bandnamnet lovar. Susan Dillane, bandets sångerska, har en försiktig och vacker liten röst som viskande berättar små sagor om kärlek och erotik. Tunga andetag, akustiska gitarrer och, såklart, stråkar står i centrum. Än så länge in

Endless Night

Först det roliga. Ett: Weeping Willows låter snyggare och snuddar mer vid 50-talets tearjerking-tradition än tidigare på ett moget och mycket klädsamt sätt. Det är under sådana här, inbillar jag mig, påkostade förutsättningar bandet skall spela in sina klagolåtar. Två: Looking For A Home, årets kanske starkaste svenska låt. Dramatiken, soundet, den extremt mörkblå tonen, texten, Carlsson - fantast

Nöjesguidens nyhetsbrev


 

Missa inga nyheter! Missa inga fester!
Anmäl dig idag!