Cherrie – Sherihan

Adam Jansson 00:00 30 Apr 2016

Vid sidan av den magnetiskt milda rösten är Cherries stora tillgång tyngden med vilken hon framför de svårmodiga orden. Dessutom visar sig kombinationen av amerikanska formatreferenser och textmässig intimitet, särskilt i albumkontexten, vara lika fantastisk som svindlande i sin enkelhet.

Man hör vad Cherrie har lyssnat på och influerats av, men det råder ingen tvekan om vem som står som ensam avsändare av de ofta smärtsamma berättelserna. Platsbundenheten är påtaglig, precis dom de mänskliga banden till familj och till den lokala samhörigheten. Dock skapar nämnda genremallar en distans till den så fängslande förtroligheten när de genom till exempel screwedeffekt används till överdrift. Men detta är bara en petitess i en annars på alla sätt storartad debut.  

Läs mer: "Cherrie: Jag har kastat allt annat för det här"

Skivbolag: 
Artist: 

Håll er uppdaterade!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Fler musikrecensioner

Ala.Ni — Acca

På sina ställlen har Ala.Nis huvudsakligen helt instrumentfria andra album drag av mer traditionella körverk, som i renässansklingande Hide där en stråkkvartett tillåts utrymme bakom alla hennes välbalanserade stämmor, och i himmelska och synnerligen finstämda In the Land

Pictish Trail - Thumb World

På Isle of Eigg i nordvästra Skottland sitter den underfundigt underhållande psykedeliamusikern Johnny Lynch och funderar över livets stora samband. Den tumvärld som upptar hans grubblerier här beskriver hans som det paradoxala i att tummen är det som skiljer människans fysionomi från andra arters (så säger han) och därmed varit avgörande för evolutionen, och samtidigt är den kroppsdel vi använder för den artificiella verklighet som utgörs av mobiltelefoner och surfplattor, och som därför orsakar människans de-evolution. Nämnde jag att han är en psykedelisk humorist?

Spinning Coin - Hyacinth

Hur kan någon stå emot att falla pladask för den här sortens klassisk skotskt gitarrindie? Musik som utgår från Velvet Underground och som med krångliga gitarrslingor styr sina nerviga och ofta lite tröga popmelodier mellanlandar i åttiotalets Postcard-pop innan den med purfärsk aktualitet är framme i nutiden