Sherihan ”Cherrie” Hersi är en av få verkliga R&B-stjärnor i Sverige. På hennes senaste album blandar hon stjärnglansiga R&B-hits med sömndrucken pop-soul.
Naag Nool (”en kvinna som lever” på somaliska) är en tungviktarskiva. Den är klädd i tjock och len produktion med djupt basregister och ett duntäcke av R&B-beats att svepa runt sig. Ovanpå flyter Sherihans röst som en fjäril – lätt och självklar.
Alla vet att R&B-artister gärna dyker ner i kärlekstemat med huvudet före. Naag Nool är inget undantag – fast kärlekssångerna här är långt ifrån ”When a man loves a woman”-territorium. I stället sjunger Cherrie om kvinnorna i sitt liv, och om att älska sig själv. På Lo’s interlude sjunger hon till en barndomsvän. På Lever & ler sjunger hon om att älska sin spegelbild.
Som så mycket annan modern R&B är skivan dekorerad med proddade traptrummor och dånande bas, men Naag Nool har också hjärtat fast i 90-talet. Musiken lever och andas (modern) klassisk R&B. Den gottar sig i det smöriga, sega och honungslena.
Bland allt det sega och släpiga (tempot är ibland lite väl långsamt) piggar den afrobeatsinspirerade Brownskin guld med gästande Jamkid upp. De avslutande topplistepop-låtarna sticker också ut från mängden, men på ett inte-fullt-lika-positivt vis. Pophitsen känns för utstuderade. De låter välljudande men formpressade.
Cherrie lyser självklarast när hon gör helhjärtad R&B och soul. Som på Hetsigt, med sitt hypnotiserande låga tempo, eller No lie med sin studsiga och bastunga energi. Då dansar Sherihan runt de djupa beatsen.
Läs även: Cherrie hyllar kvinnorna i sitt liv.
