Charlie Hilton från Portland-bandet Blouse säger att musiken på hennes solodebutskiva är mångfaldig, precis som på insidan hos en person. Det låter lovande, men albumet består mest av tillbakablickar till 60-70-tal där Charlies röst med Nico-inspirerade betoningar backas upp av behagande pop. Så fortsätter det, låt efter låt. Det är verkligen inte något fel att ha enhetliga arrangemang, men sammantaget känns helheten forcerad, distanserad, låst och opersonlig, även om Pony, Snow och Lets Go To A Party förmedlar mer frihet, kreativitet och dynamik.
Palana är en polerad och välgjord produktion signerad Unknown Mortal Orchestras Jacob Portrait och Woods Jarvis Taveniere. Men uttrycksmässigt och artistiskt passerar albumet obemärkt förbi som en harmlös gengångare.
