The Charlatans - Who We Touch

Patrik Forshage 05:00 9 Sep 2010

 
The Charlatans är inte det första bandet som är beredda att ta till vilka medel som helst för att hitta tillbaka till kreddkretsarna.

Det innebär lite elektronik, förstås, och även flowerpowerpop med fraser om att ”make love not war” hade man nästan kunnat förutse. Mer oväntade är råpunk-attackerna. Inledande Love Is Ending är en elektrisk urladdning, ett spår heter Smash the System, och i ett gömt bonusspår kliver självaste Penny Rimbaud från de ursprungliga anarkopunkarna Crass fram till mikrofonen (och Crass formgivare har dessutom gjort skivomslaget). Men till skillnad från så många andra band i samma situation, som bara låter desperata, har The Charlatans en gedigen förmåga att skriva minnesvärda popsånger. Det, tillsammans med frenesin i deras attack, gör att de kommer undan med genrehoppandet.

Skivbolag: 
Artist: 

Fler musikrecensioner

Smisk - Världens äckligaste rockgrupp

När malmöborna passerade Stortorget för någon vecka sedan möttes de av en makaber syn. Det hängde nämligen en död svan i en snara från kungastatyn. Som tur var visade det sig vara en väldigt autentisk fejksvan, planterad av Smisk (de sysslar trots allt med punk, inte death metal). Gärningen var en blinkning till deras tidigare singel Jag sköt svanen (det pågår tydligen nån svan-gate i Malmö, orkar inte förklara). Det djärva hysset symboliserar både ambitionsnivån och kaxigheten hos bandet ganska väl.
 

Timecop1983 - Faded Touch

Timecop1983 har, som en av genrens mer meriterade leverantörer av lågmäld synthwave, en förmåga att skapa drömlika landskap likt få inom denna musikstil, samtidigt är dessa cinematiska ljudmiljöer abstrakt och blir lätt ganska bakgrundssvalkpigt likriktade. Därför är hans samarbeten med starka sångare väldigt tacksamma, vilket också gjorde den föregående plattan Night Drive från 2018 karriärens bästa.