Caribous Dan Snaith är inte bara electrokompositör, utan även matematiker, vilket kan förklara hans genomkompetenta och kalkylerade låtskrivande. Jag kanske inte alltid tycker att alla låtar är bra, men jag förstår oftast varför de låter som de gör, eftersom soundet är så medvetet. Vilket är aningen kontroversiellt, eftersom Snaiths låtskrivarprocess går ut på att samla på sig en massa spretigt material som sedan fogas samman till hela låtar. På Suddenly har den drömska kärlekselectron från förra skivan Our Love förvandlats till ett genomgående väldigt sampligt album.
I Home blandas Snaiths falsettsoul med Gloria Barnes mörka, raspig röst. R'n'b- och hiphopsamplingarna på Sunny's Time är inspirerade av Post Malone, även om låten avslutas i ett sjok av klassisk musik med paralleller till Satie och Debussy. Däremellan finns Like I Loved You med samma snygga, bounciga intro som på All I Ever Need från förra skivan, You and I som inleds mjukt och filmromantiskt men övergår i ett hejarklacksjubel och så Cloud Song, som är en konstmusiksinspirerad sorgeballad.
Skivan ringar in en känslomässigt kaotisk period för Snaith, med dödsfall och skilsmässor inom släkten, saker som skett lika plötsligt som albumtiteln och låtarnas tvära kast indikerar. Detta är ett genomgående intelligent hantverk.
