För många var Buju Bantons [I]Til Shiloh[/I] skivan som öppnade upp ögonen för nyproducerad medveten reggae vid sidan om den kokande dancehall-scenen. Han bytte ut de digitala rytmerna mot liveband och fick reggaefestivalsarrangörer i Tyskland att tro på framtiden igen. Ni kan säkert historien redan, om hur Buju nådde både framgång och internationella rubriker med sin aggressiva dancehall i början av 90-talet innan han såg ljuset och återuppfann sig själv som "conscious" och spirituell, med fokus på samhället, Gud och Afrika. Det är tveksamt om Sizzla och Capleton varit de internationella stjärnor de är idag om inte [I]Til Shiloh[/I] banat vägen.
Åtta år senare är Buju Banton sedan länge en av den moderna reggaescenens veteraner, han dyker upp då och då som en vän man alltid kan lita på. [I]Friends for Life[/I], hans första album på tre år, är moget och bra och Bujus raspiga röst fyller varje sekund med stenhård pondus. [I]Up Ye Mighty Race[/I] drivs på av tusen heliga trummor och Bujus genomskärande övertygelse. [I]One to One[/I], på samma balladrytm som Sizzlas [I]Thank U Mamma[/I], är en fin kärleksförklaring som inte skulle låtit fel på Kaya.
Som alltid med Buju Banton blir det kanske väl spretigt ibland. Varken de allra lyckligaste reggaelåtarna i Jimmy Cliff-skolan, de hårdare dancehallspåren eller flörtarna med hiphop och r'n'b (Fat Joe gästar visserligen i en ganska bra låt) gör särskilt mycket för mig. Bujus styrka kommer fram bättre i mörkare kraftfulla spår som [I]All Will Be Fine[/I], när hela Jamaicas trasiga historia verkar flöda ut genom hans passionerade röst. När han exploderar ut "conquer our land but never kill our will" i [I]Up Ye Mighty Race[/I] låter han precis lika relevant idag som han gjorde på [I]Murderers[/I] 1994.
Skivbolag:
Artist:
