Under 30-talet var det vanligt med hillbillyrevyer i storstäderna där skådespelarna agerade korkade med sydstatsaccenter och banden spelade countryprototyper. Det udda med de här hillbillyhånande komikerna, till skillnad från till exempel Brooklyn-killen Adam Sandler idag, var att de var riktiga sydstatsrednecks. De visste att New York-publiken aldrig skulle acceptera dem som riktiga människor så de gav upp sin värdighet för att bli älskade som clowner.
70 år senare gör Warren Anderson Mathis exakt samma sak när han kallar sig Bubba Sparxxx. Den här skivan handlar om hans liv i lilla LaGrange i Georgia. Om hur han och hans vänner slåss för att de inte har något bättre att göra. Om hur mycket crank -- amfetaminsubstitutet som är för det fattiga vita Amerika vad crack är för det svarta -- han tar för att orka mer. Om wrestling. Om tandröta. Om hästgnägg. Om alla de här sakerna som den amerikanska underhållningsindustrin älskar att driva med. Det är en väldigt rolig karikatyr av USAs allra fattigaste människor, världens mest utskrattade människor. Men när till exempel Eminem och Outkast får oss att skratta åt deras respektive ursprung så finns det alltid en isande glimt av allvar i allt de gör. Bubba blir bara (själv-)parodi och jag blir ledsen för jag tror inte att det riktigt var hans mening.
Så vad är problemet då? Bara det att [I]Ugly[/I] är en av årets bästa singlar, att Timbalands och Organized Noize produktioner hör till årets funkigaste och att Bubbas släpiga flyt är bland det skönaste jag hört sedan Snoop Dogg.
Skivbolag:
Artist:
