Precis som alla som läsa den här recensionen har jag många anekdoter och fina minnen kopplade till Bruce Springsteen. Som när jag läste musik i sjuan och gjorde ett radioprogram om honom där jag analyserade min favoritlåt For You från debutskivan Greetings from Asbury Park, N.J som släpptes 1973. Eller den gången när jag så gärna ville se Springsteen under hans Magic Tour 2008 men inte hade möjlighet till det, så mina bästisar tog upp mig på ett barack-tak och spelade alla mina bästa Springsteen-låtar istället. När jag väl fick se Springsteen live var det en pampig konsertupplevelse. Det var på Ullevi 2012 med över 66 500 personer i publiken (läskigt många) och en konsert på 3 timmar 40 minuter (för långt).
Förutom att alla sett honom live och har liknande minnen tror jag att vi delar ännu en åsikt: Springsteen borde lagt av 2002 efter The Rising, om inte tidigare. En stor del av magin i Springsteens artistskap bygger på ungdom och viljan att komma bort, men i takt med att han blivit äldre har idén om honom som karaktär stannat av.
Western Stars gjorde mig till en början upprymd och förväntansfull. Skivans tematik matchar Springsteens röst och ålder jättefint, och jag var beredd på att infinna mig i en cowboy-inspirerad pensionärsliv i den amerikanska södern. Men glädjen försvann så fort jag hörde att det även här finns låtar som handlar om att vara en grabb i New Jersey eller bli kär i en 19-åring. Det väcker ett förfärligt obehag i mig att Springsteen fortfarande gör musik på nostalgin. Det kanske bara är att acceptera - inget kommer någonsin att förändras.
Med det sagt, och jag vet att jag redan sagt mycket, så tycker jag ändå om den här skivan. Sleepy Joe's Cafe utmärker sig något enormt på albumet och är överlägset bäst. Den har samma feeling som många av låtarna på Darkness on the Edge of Town utan att vara cheesy. Utöver den så är även titelspåret Western Stars och Hitch Hikin' värda en lyssning. Den här skivan känns pliktskyldig, gentemot vem vet jag inte, men Springsteen gör många låtar utifrån en självskapad mall. Det är bra rocklåtar och det är kul med lite western-referenser men mer än så blir det inte. Tack och lov finns de gamla skivorna kvar och det är en tröst om inget annat.
