Bruce Springsteen - Letter To You

Raffaella Lindström 00:00 24 Oct 2020

Bruce Springsteen släpper ett av sina bästa album genom tiderna. 

Den mörka, trygga stämman påminner om ett blödande hjärta. Rösten hungrar efter att få berätta om sitt liv. Om kärleken, politiken och småstaden. Rockikonen Bruce Springsteen har länge väckt känslor med sina berättelser, men det nya albumet slår hästlängder. Om du ska lyssna på ett enda album i år är det Letter To You. 

Redan i den första låten One Minute You’re Here reser sig håren på armarna. Vid första anblick kan musiken framstå som klassisk countryinspirerad rock, men i själva verket är låtarna skärvor av ett människoliv.  

På det rosa 1980-talet speglade Bruce Springsteen ungdomens begär. Den råa rösten och de riviga gitarrerna hyllades för att spegla arbetarklassens verklighet. På fjolårets album Western Stars gav rockikonen sig på ett försök att testa ett nytt sound. Då nådde han aldrig hela vägen fram, men på Letter To You tar 71 åriga Bruce Springsteen den autentiska känslan till en helt ny nivå. 

Varje textrad känns som att den är hämtad ur verkligheten. Här finns både skratten och tårarna. Den gråhåriga Bruce Springsteen blickar tillbaka i backspegeln och reflekterar över alla delar av sitt liv. Berättelsen får en skjuts av de sylvassa gitarrerna, men likaså trummorna och saxofonen. Tillsammans skapar de en våg av nostalgi, som sköljer över oss med en påminnelse om att livet flyger förbi. Men också att rocken alltid finns där. Här hämtar Bruce Springsteen sin styrka ifrån. 

 

 

 
Skivbolag: 
Artist: 
0 Kommentera

Fler musikrecensioner

Nomad – Blåser på stormen

Nomad har sedan tidigare gjort sig ett namn på battle rap-scenen i Sverige. Där rappare tävlar genom att leverera dissar mot varandra inför en publik. Och det märks att det är just därifrån den skånska rapparen kommer. Hans debutalbum lägger stort fokus på texterna och hur de levereras.

Telos Vision - Unlike the Night

Telos Vision har släppt EP:n Unlike the Night. Det är ett verk med gitarrdrivna indierocklåtar, bra melodier och överlag välskrivna låtar. Men jag kan inte undgå att tänka på en grej när jag lyssnar: det här låter som The War On Drugs. Från sången till gitarriffen till syntarna i bakgrunden, det är verkligen likt. Däremot saknas något här, det där odefinierbara extra som gör att The War On Drugs är så himla bra.