Hela grejen med Conor Oberst alter ego Bright Eyes är att han är väldigt, väldigt dålig för att vara så talangfull. Hans arrangemang, de självutlämnande berättelserna och hans helt unika sätt att förtälja dem står i nästan orimlig kontrast - och ännu konstigare, i en genialisk harmoni - med hans tondöva vibrato och den evigt närvarande, hysteriska, nasala rösten.
För den som kan sin Bright Eyes är [I]Lifted[/I] (eller [I]The Story is in the Soil, Keep Your Ear to the Ground[/I] som är den egentliga titeln) allt annat än en överraskning. Hans artistiska spår - dokumenterat på en sisådär 4 album, lite singlar/EPs och diverse sidoprojekt - fortsätter att ploga sig allt djupare ner i Nebraska-leran. I takt med att hans kompband repar för den där sista spelningen på Titanic - det är mycket dramatiskt och balstorslaget
både här och där - så har Oberst inte sparat på cigaretterna/spriten/vad som nu håller hans röst i allt annat än schack. Han är fortfarande lika överallt hela tiden, lika angelägen att berätta, beröra eller bara skrika brallorna av sig.
Även ämnena känns igen: stora och filosofiska, småskaliga och familjära.
Det är lätt att göra sig lustig över Oberst, som med en tom uppsyn och kajaltyngda blott 22 år gamla ögon förvandlat sig själv till en enda stor (förvisso väldigt tanig) vandrande självbiografi. Men just precis därför - och när man har läst sångtexterna i det utstuderat gulnande skivhäftet - så är det totalt omöjligt. Han är vansinnigt irriterande ibland men han har förtjänat rätten att vara så.
Skivbolag:
Artist:
