”Musikindustrin är översvämmad av anonyma killar med akustiska gitarrer”, suckar Brett Anderson i engelsk musikpress. Så drar han på sig sin mest urtvättade t-shirt, plockar fram sin nylonsträngade och spelar in en drös låtskisser utan vare sig krokar eller profil, men med desto mer melodrama och stråkpålägg. Hm, det är något som inte riktigt stämmer, varken i herr Andersons logik eller musik här va?
Skivbolag:
Artist:
