Intro-leken: någon sätter på en låt på måfå och de andra försöker gissa vilken låt det är så snabbt som möjligt. Poäng ges för artist, titel, skiva och år.
[I]The Live Mix Part 2[/I] är ett självgående mixmedley av intron och andra snuttar från klassiska funklåtar. Skivan snubblar igång med protestsångaren Eugene MacDaniels [I]Jagger the Dagger[/I], tätt följd av Quincy Jones [I]Summer In the City[/I]. Inte mer än tjugo sekunder av varje. Några intron senare dundrar den första hela låten igång, Laura Lees [I]Crumbs off the Table[/I].
I en tre sidor lång artikel om sjutumssinglar publicerad i The Bay Guardian, San Franciscos svar på Nöjesguiden, berättade Peanut Butter Wolf, den timida killen bakom hiphop-etiketten Stones Throw, vad han egentligen menade med att låta sitt artiststall släppa musik på sjutumssinglar. Han förklarade att passionen för vinylformatets minsting drevs på av en dröm från barndomen - drömmen att fylla en jukebox med bara bra, egen musik.
Breakestra kunde inte ha passat honom bättre. That Kid Named Miles och hans nio man starka västkustband spelar hiphop live, närmare bestämt musiken som deras favorit-hiphop bryggdes på. På så vis är de inte mindre hiphop än The Roots. Visserligen engagerar Breakestra inte några MCs, men deras gyllene gås spelar trummor och heter Josh "Wallet" Cohen. En spenslig kille som alla gånger skulle kunna tävla med The Roots hyllade mänsklige metronom Questlove. Framförallt är "Wallet" bättre på att återge breakbeats - det souliga rytmflöde som trummisen skapar i lite snabbare funklåtar - än någon annan modern trummis jag hört.
Vackrast blir det när gruppen tar sig an Sly and the Family Stones sorlande [I]Remember Who You Are[/I]. Bara det är mer än nog för att få en att undra hur japanska utgåvan [I]The Live Mix Part 1[/I] egentligen låter.
Skivbolag:
Artist:
