Du har aldrig tidigare hört klubbmusik som börjar med ett bandat radiomeddelande där den hinduiske fundamentalistledaren Vajpayee stolt annonserar att Indien genomfört tre kärnvapensprängningar på indisk mark. Du har heller aldrig hört någon spela piano som Nitin Sawhney gör på låten Tides. Det är outsägligt vackert - en ensam pianist på en övergiven indisk restaurang långt efter stängningsdags - men verkligheten strilar in med gryningsljuset. När Nitin Sawhney gör musik kan han varken släppa tanken på tillståndet i Indien eller hans nya hemland England när brittiska nazister placerar ut spikbomber i indiska bostadsområden.
Beyond Skin är ett album så minutiöst producerat att du vid några första hastiga genomlyssningar skulle kunna få för dig att det mest handlar om musikermusik och en bländande yta. Det är också ett pretentiöst album (förbjudet ord nummer ett) som har - håll i dig nu - ett närmast symfoniskt anslag (förbjudet ord nummer två). Ett album där Nitin Sawhney med utgångspunkt från samtida klubbmusik försöker ringa in hela sin samtid.
Men vad som särskiljer Nitin Sawhney från Terence Trent D'Arby, Jazzie B, Goldie, den sentida Björk, Tricky och dussintals andra London-baserade musiker som försökt sig på något liknande, är att han inte bygger luftslott utan gör musik som faktiskt har substans. Han har verkligen något att säga.
Den nye kejsaren är här - men denna gång har han kläder på sig. Musiken pendlar mellan soul och atmosfärisk drum'n'bass, med inslag av zigenarmusik, indisk folkmusik, hiphop och techno, men mynnar oftast ut i ballader framburna av stråkarrangemang. Nitin Sawhney gör det mesta själv på skivan. Spelar piano, gitarr, programmerar bas och trummor. Därefter bjuder han in olika sångare, både kvinnliga och manliga, som får ge uttryck för hans vision. Som han själv skriver på skivomslaget: "I believe in Hindu philosophy. I am not religious. I am a pacifist. I am British Asian."
Slutresultatet blir ett av årets stoltaste och vackraste album.Skivbolag:
Artist:
