Ben + Vespers - Honors

Patrik Forshage 05:00 26 Jan 2011


Freakpopsångerna om att inte hitta favorittröjan eller om armageddon från Ben och Vesper, på gitarr och barytonsång respektive piano och alt, är påhittiga och stundtals väldigt lättrallade. Att Sufjan Stevens spelar piano på skivan ger en del ledtrådar hur det låter när musiken på ett charmerande sätt vinglar fram mellan smart dialogpop som Holly Home? och groove-njutningar som Cheer Up, Cheers!
Skivbolag: 
Artist: 

Fler musikrecensioner

Woodbine

Den engelska trion Woodbine har spelat ihop sedan mitten av 90-talet men först nu släpps den självbetitlade debuten. Och Woodbine, engelska för vildkaprifol, håller vad bandnamnet lovar. Susan Dillane, bandets sångerska, har en försiktig och vacker liten röst som viskande berättar små sagor om kärlek och erotik. Tunga andetag, akustiska gitarrer och, såklart, stråkar står i centrum. Än så länge in

Endless Night

Först det roliga. Ett: Weeping Willows låter snyggare och snuddar mer vid 50-talets tearjerking-tradition än tidigare på ett moget och mycket klädsamt sätt. Det är under sådana här, inbillar jag mig, påkostade förutsättningar bandet skall spela in sina klagolåtar. Två: Looking For A Home, årets kanske starkaste svenska låt. Dramatiken, soundet, den extremt mörkblå tonen, texten, Carlsson - fantast

Nöjesguidens nyhetsbrev


 

Missa inga nyheter! Missa inga fester!
Anmäl dig idag!