K. Svensson: ”Det ska mycket till för att rubba Svensson nu”

I november 2015 var komikern K. Svensson full och galen i direktsändning. Han sparkades från alla sina uppdrag och blev persona non grata. Nu är han tillbaka – med en ny stand up-föreställning och ett fett kontrakt med ett av världens största bokförlag.

– Jag älskar det här stället. Man vet aldrig vad man får! Ena dagen kostar en rulle 35 kronor, andra dagen 75. Ibland lägger de citronskivor i, andra gånger är det mynta. Visst är den god?

Ja, bättre än Timbuktus. Detta sagt utan att ha smakat den.
– Jo, men det stämmer verkligen som Johannes Finnlaugsson säger att desto mer en falafel kostar, desto sämre smakar den.

Kristoffer Svensson har efter mycket möda och stort besvär hittat Stockholms bästa falafel. Den finns på Östgötagatan, i backen upp till Mosebacke Torg. Den är så nära en Malmö-falafel man kan komma, vad gäller både pris och smak. I höst är det tio år sedan komikern, författaren och poddaren K. Svensson lämnade Malmö för Stockholm. Det var en omvälvande höst, på många sätt. Förutom bytet av stad hade han också gått och gift sig med sin Anna. Smeknamnet Kringlan hade bantats ner till det mer koncisa K. Men yrkesmässigt stod han och stampade.
– Redan när jag fick jobb på P3 2007 så började jag behandla min stand up-karriär väldigt styvmoderligt. Jag skrev skämt för radio och Robins och Parlamentet och i början var det kul men efter ett tag ville jag satsa mer på min stand up och mitt författarskap. Jag borde egentligen bara ha sagt upp mig, men …

… nu blev det inte så.
– Nu blev det inte så, nej.

I november 2015 bestämde sig K. Svensson för att ömsa skinn. Han ville göra sig omöjlig och kapa alla livlinor. Exakt hur det skulle gå till visste han inte, men att det skulle ske vara bara tidsfråga.
– Jag var väl inte världens mest välmående icke-missbrukare just då. Det kan man inte säga. Jag var inte en människa som satte mig ner och tog genomtänkta beslut, säger han.

Den 10 november 2015 publicerade Aftonbladet en recension av romanen Omänniskor, som K. skrev tillsammans med Lilla drevet-kollegan Nanna Johansson. Eftersom podcasten distribuerades av Aftonbladet lät den dåvarande kulturchefen Åsa Linderborg Expressens Victor Malm skriva recensionen. Texten var överlag positiv. Men K. Svensson hakade upp sig på en mening om att han och Nanna i vanliga fall ägnade sig åt ”simpel whiteboardsatir”. Det tog hus i helvete. En förbannad K satt uppe hela natten och söp sig full på italienskt brännvin. När han gästade den direktsända podcasten AMK morgon dagen därpå var han rejält i gasen. Han skrek att han skulle ”dra en yxa i fittan” på ”horan Åsa Linderborg”, som hade släppt igenom texten trots piken mot Lilla drevet. Under sändningen yttrades ännu värre hot – riktiga grova saker som inte lämpar sig ens i Nöjesguiden.
– Jag hade ägnat hela året åt att ha en annan approach i mitt sätt att skämta och göra poddar på. Jag testade en ny stil och hade hittat en persona som jag lite lät mig slukas av. Jag ville vara totalt annorlunda än jag hade varit innan.

Det låter som en sent påkommen 30-årskris?
– Ja, en 35-årskris i så fall. Någon sa att femmorna biter hårdare än nollorna, och det håller jag med om. Det var dags att börja uttrycka mig själv och inte bara jobba för andra hela tiden. Man kan kalla det för ålderskris, men man kan säkert kalla det för något annat också. Det hade hänt en del i mitt liv som knuffade mig i den riktningen.

Om vi leker med tanken att Aftonbladet inte hade publicerat den där recensionen, vad hade hänt då?
– Du vet hur det är när man börjar svettas och tänker så här ”varför balanserade jag på det där broräcket när jag var så full” – så känner jag. Man kan tycka att det som hände var det värsta som kunde hända. Men tänk om jag hade knivat ner någon, liksom. Fan vilken tur att jag ”bara” snackade i en podd! Det är inte så att jag hade varit en helt normal människa idag om jag inte hade läst den recensionen.

Man kan alltså säga att recensionen kom som en skänk från ovan?
– Inte riktigt, men jag sökte aktivt efter en ursäkt och hittade en som … som inte ens var halvdan egentligen. Recensionen stod ju inte alls i paritet med mitt utbrott.

Reaktionerna lät sig inte vänta. Samma dag sparkades Kristoffer från alla sina uppdrag. Han och Valle Westessons nyårsrevy Croque Monsieur på Malmö Stadsteater ställdes in. Bokkontraktet med Rabén & Sjögren revs i bitar. Lilla drevet blev en trio. Regiinsatserna på humorserien Hälsa på hos Louise tystades ner.

Värre än att förlora sina jobb och sin inkomst var att han satte sina vänner i klistret. Nanna Johansson fick inte skriva de planerade uppföljarna till Omänniskor. AMK morgon blev av med sina sponsorer och fick (tillfälligt) lägga ner verksamheten. Kollegor och stand up-klubbar tvingades ta ställning.
– Vi har ett uttryck när vi gör Della-poddarna som är helt avgörande för att vi har hållit ihop och aldrig blivit ovänner: ”det värsta är inte att vara en fitta, det värsta är att tvinga andra att vara en fitta.” Och därför kan jag inte vara det minsta arg på de arrangörer som sa ”du får inte komma till vår klubb och uppträda”. Jag tvingade folk att välja mellan två dåliga alternativ.

Kände du någon omedelbar ånger?
– Ja, det gjorde jag definitivt. Absolut. Men i den känslan finns inte så mycket att hämta. Jag hade kunnat måla ut mig själv som ett offer, men det var jag inte sugen på. Så istället målade jag upp all etablerad media som fienden. Det hjälpte mig i början. Man får energi av att tänka sig världen som lite mer binär än den är.

Vid det laget hade du inte riktigt byggt upp en egen plattform än där du kunde vara oberoende av etablerad media.
– Nej, jag hade inget fuck off-kapital alls egentligen. Det har jag idag.

K. Svensson cancellerades på ett sätt som saknade motstycke i svensk nöjeshistoria. Inte sedan Pekka Langer var hög som ett hus i säsongspremiären av Notknäckarna 1985 hade en människa försvunnit från rampljuset lika snabbt. Men exemplen skulle snart blir fler. Två år efter den så kallade #kringlangate kom #metoo.
– Jag har alltid varit före min tid. På ett sätt var det skönt att bli cancelled för sig själv. Om jag tvingas välja så blir jag hellre utslängd så som jag blev än som …

… som Oldsberg?
– Ja, exakt. #metoo var ganska yvigt, men det var ännu mer otrampad mark när jag blev utskickad.

Det fanns ingen Persona non grata-serie på SVT Edit än.
– Nej, det var mer nybyggaranda. Fanns det något mått av mys när #metoo drog igång? Du hade målats ut som Sveriges mest misogyna människa men under #metoo var det ingen som försökte sänka dig, vilket lite bevisade att ord inte är handlingar.
– Det fanns människor som … eller, framför allt en människa som jag visste var en jävla röv i handlingar men inte i ord, som var helt fläckfri utåt sett. Han hade uttalat sig väldigt mycket om mig. Och man ska inte använda #metoo som hämndporr, men då kände jag lite ”vad fan håller ni honom om ryggen för?” Han fick smita ut bakvägen, kan man säga. Det var inte #metoos funktion att vedergällda mina personliga vendettor, men jag hade nog känt lite mys om han hade åkt dit.

Under många år var K. Svensson rejält ute i kylan. Den smala vägen var den enda som återstod. Större delen av tiden lade han på poddar. I januari 2016 började han medverka i Della Sport, som Jonatan Unge och Simon ”Chippen” Svensson startat några år tidigare. Idésprutan K. Svensson såg snabbt till att utöka Della-familjen med kulturmagasinet Della Arte, pappapodden Della Papa och den kvinnohistoriska Della Herstory.

– Della Sport var min favoritpodcast just då. Det fanns ett lite magiskt skimmer runt podden, och jag var rädd att sabba magin. Så det var lite nervöst att börja göra Della Sport. Jag ville verkligen vara bra, säger K. Svensson.

Stand up-karriären fortsatte på de klubbar han inte var portad från. Där märkte K. att ett segment av publiken gillade honom på grund av, inte trots, de grovheter han sagt om Åsa Linderborg.
– Internettroll ägnar ganska lite tid åt hat, märkte jag. De lägger 90–95 procent av sin tid på att älska andra som tycker likadant. Det där fick jag uppleva väldigt starkt. Hatet är inte så toxiskt, det är lätt att damma av sig. Men om man känner att ingen tycker om en så är det lätt att låta sig omfamnas av de få som uppvaktar en, säger K. och fortsätter:
– Jag har egentligen noll beröringsskräck. Men efter ett gig kom det fram ett gäng killar som var alldeles för välklädda. Det var inte de vanliga podd-och-bira-killarna. De hade en hel pitcher öl och sa att det var ”en hälsning från Ungern”. Och det var … alltså jag har ingenting emot att några utrangerade sverigedemokrater i Ungern gillar mig, men jag vill inte vara deras kompis. Då kände jag att den där internetkärleken inte var så kul längre.

Efter debaclet i AMK morgon skrev K. Svensson snabbt stand up-showen Persona non grata och satte upp som mål att göra en special om året i tio år. Det löftet har han hållit och i vår är det premiär på dekalogins avslutande del – En modern gentleman. Den gör han tillsammans med produktionsbolaget Kahlo, som ligger bakom succéföreställningar med bland andra Henrik Schyffert, Ankan Johansson och Stallet. K. Svensson är tillbaka i värmen.
– När jag körde min senaste stand up-föreställning Eros så insåg jag att min humor är väldigt bred. Det kändes lite bortkastat att bara köra i små källare. Jag vill att mina grejer ska nå en så stor publik som möjligt. Den är onödigt smal nu.

Kahlo är inte så edgy. Finns det någon del av dig som känner att du gör avkall på din coolness nu?
– Ja, men det är lite som när Cohen-bröderna fick frågan om de sålt ut till Hollywood och de svarade ”no, Hollywood sold out to us”. Jonatan Unge kan prata om barn och kokain i samma mening, men ingen tycker att han är edgy. Vilken komiker är ens edgy idag?

Det är väl typ bara Wahlbeck?
– Ja, och han är bara edgy för att han är en sån loose canon. Idag är man edgy om man är oförutsägbar som person. Det handlar inte så mycket om vad man pratar om på scen.

Jag hörde att Ankan blev ekonomiskt oberoende på sin Kahlo-show.
– Jonatan också, kan jag tänkta mig.

Kommer du bli det?
– Jag tror inte det, men det skulle vara jävligt bra. Jag hade velat komma hem en dag och säga ”huset är betalt”. Det är mitt mål. Men det räcker om En modern gentleman blir en tiondel så framgångsrik som Ankans och Jonatans shower. Då är jag nöjd. Jag är ju ingen Dobidoo-komiker.

Fast det är inte helt otänkbart att se dig och Josefin Johansson sitta och tjabba med Lasse Kronér.
– Jag ska bli en ja-sägare, har jag tänkt. På ett sätt är det kanske bra att de vassaste kanterna slipas ner lite.

Man måste kanske inte vara GG Allin hela livet.
– Nej, precis. Och egentligen var jag färdig med provokativ humor redan 2015. Jag nådde någon slags topp när jag strök ett skämt om Elsa Beskow eftersom jag tyckte det var lite för taskigt mot Elsa Beskow. Nu är mitt mål att ingen ska kunna bli arg på min stand up. Men det kan folk såklart bli ändå.

Åren gick. K. Svensson höll sig sysselsatt med poddar, böcker och stand up, samt de fyra barnen som han och Anna producerade i en rasande takt (”jag har bytt blöjor non stop de senaste nio åren”). Han släppte skivor med sitt band QK och satte upp en poesiföreställning på Scalateatern (Mördarnas ö, 2019).

Så småningom skrev han en romantrilogi som han skickade till etablerade förlag och agenturer. Det var fortfarande kalla handen. Likaså när Marie Agerhäll och Jesper Rönndahl ville att han skulle göra en roll i Dips (2018–). Då satte tråkmånsarna på SVT ner foten och hävdade vetorätt.
– Jag kände mig mer ignorerad än tystad. Men det är svårt att skilja på en refusering och en censurering. Jag tyckte att jag satt på ganska bra råmaterial med böckerna, men ändå fick jag bara avslag. Det var lite frustrerande. Det här var 2019 och jag kände lite att ”fan om det här är min lott i livet nu” … det där höll i sig till förra våren egentligen, när jag började skriva lite för UR.


Det finns folk som åkte dit under #metoo som fick komma tillbaka snabbare än vad du fick, känns det som.
– Fick och fick … mitt go to-exempel är när Arga Snickaren satt i Bianca och pratade om sin odiagnostiserade ADHD och sin elaka mamma och allt som har gjort att det blev som det blev. Jag har också en jättebra förklaring som jag skulle kunna dra, men jag har vinnlagt mig om att hålla nere på både ursäkter och förklaringar. Jag kommer aldrig berätta vad som hade hänt i mitt liv innan jag ballade ur. Det hade känts så jävla billigt.


Idag är K. Svensson glad att han höll sig undan och att han inte stod och bankade på tv-huset med mössan i hand och svansen mellan benen.
– Jag jämför det med att man har varit på en fest där man blivit alldeles för full och gått på värdinnan med alla de grövsta grovheter man kan komma på. När man vaknar dagen efter och ringer för att be om ursäkt är det inte som att man också bjuder in sig själv till nästa fest. Det hade varit det udda beteendet. Man har varit på fest med sin nyköpta hora och ens första impuls är att ringa upp och säga ”vad dumt att jag kom på fest med min hora, men kan jag komma nu på lördag igen?” Nej, det normala är ju att man håller sig undan ett tag.

Ett decennium efter AMK morgon och #kringlangate är K. Svensson en balanserad och välmående man. Det sista han vill är att folk ska bli arga på honom. Tio år i vildmarken har gjort honom gott. Även om han ångrar sättet han gjorde sig omöjlig på vill han inte vara utan konsekvenserna.
– För ett år sedan var jag ute med hunden och tänkte på allt som har hänt. Då insåg jag att jag hade haft en psykologisk genomklappning. Och det var första gången jag tänkte den tanken. Det tog nästan tio år att komma till den insikten.


Du har sagt att du där runt hösten 2015 var ”orädd men inte modig”.
– Det är ganska bra sagt. Tack för att du påminde mig om det. Vad jag menade är nog att jag inte hade så mycket som jag brydde mig om. Då kostar det inte så mycket att gambla, för insatserna är så låga. Nu har jag massor av saker i mitt liv som jag absolut inte vill förlora. Och det gör mig mindre orädd. Jag tänker mig för både en och två gånger innan jag säger något dumt.


I vår är K. Svensson aktuell med mysterieböckerna Winterman 1–3 som ges ut på storförlaget Harper Collins. Och inte minst föreställningen En modern gentleman – kronan på verket av hans tio år som cancelled. Parallellt fortsätter han göra Della-poddarna och på lediga stunder skriver han på en Crazy Town-musikal för sig och Josefin Johansson. Det senaste decenniet har varit det bästa i K. Svenssons liv.
– Om man bortser från fru och barn så är det bästa med de här tio åren att jag har fått ett sånt jävla självförtroende i mitt skapande. Jag har känt mig helt untouchable! Det ska mycket till för att rubba Svensson nu alltså.



Läs även: Josefine Jinder möter Christopher Garplind