När Belle & Sebastian dukar fram hela festbuffén med 15 rätter för en lång sammanhållen sittning blir den ursprungliga uppdelningen på tre EP-releaser släppta i månadsintervaller begriplig också ur ett estetiskt perspektiv. Varje EP gnistrade av Stuart Murdochs popgenialitet, men tog slut alldeles för fort och lämnade lyssnaren frustrerad och hungrig efter mer. Här blir effekten den motsatta.
För Belle & Sebastian har nått ett stadie där de excellerar vad de än tar sig an. Upptempopop med antingen Motowntouch eller lätta stråkarrangemang, orkestrerad softrock och instrumentala grooves, Tom Tom Club-disco och elektronisk suggestion, storslagen girl-group-pop och till och med en countryballad - precis allt här är exemplariskt. Men utan rum att luta sig tillbaka och andas ut ibland blir det nästan övermäktigt.
