Sedan Beirut började släppa musik 2006 har de haft ett oerhört tydligt sound. Jag skulle vilja påstå att det är både en styrka och en svaghet, eftersom jag aldrig blir besviken, men inte heller överraskad. Nya skivan Gallipoli är minst lika trallvänlig, snäll och folkpoppig som tidigare släpp. På ett vis så får Gallipoli ett oförtjänt högt betyg av mig men eftersom jag är en person som älskar att vaggas in i rutiner och är ganska rädd av mig, så tycker jag om det trygga som Beirut erbjuder. Är man dessutom svag för trumpeter, Zach Condons stämma och hans gamla Falfisaorgan (som vi tidigare hört i Gulag Orkestar och The Flying Club Cup) är det här kanon. Varför förändra ett vinnande koncept?
Skivbolag:
Artist:
