The Bee Gees hade bland annat [I]Massachusetts[/I] på USAs topp 10 på 60-talet. På 70-talet var de megastora med soundtracket till [I]Saturday Night Fever[/I]. Tro det eller ej, men de hade hits också på 80- och 90-talet, till exempel låg de bakom [I]Islands in the Stream[/I] med Kenny Rogers och Barbara Streisand. Nu är det 00-tal, och tvillingarna Maurice och Robin har hunnit över 50-årsstrecket medan storebror Barry börjar närma sig sextio. Det stoppar inte bröderna Gibb från att göra allt för att försöka ordna fler hits. De skulle sälja sin trogne kokainlangare och slänga in kvarlåtenskapen efter lillebror Andy som delbetalning för chansen att utmana Rolling Stones och Bob Dylan i kampen om att vara först med att ha listhits under fem decennier.
Under hela sin karriär har bröderna på samma sätt som Brian Wilson haft ett sätt att presentera självklara melodier och ljuvliga stämmor lika naturligt och vardagligt som att gå på muggen. Men liksom Brian Wilson har de inte riktigt hängt med i utvecklingen av arrangemang och produktion. [I]This Is Where I Came In[/I] är inspelad i Florida med alla tre bröderna runt en och samma mikrofon i ett försök att återskapa det som en gång gav de största framgångarna. Skivans syntetiska trummor, synthbas och trötta gitarriff gör att den snarare låter som om den försöker konkurrera med Tina Turners [I]Private Dancer[/I] eller Phil Collins [I]In the Air Tonight[/I] på topplistorna. Någon borde berätta för brödratrion att just de skivorna inte ligger på listorna längre. En låt som [I]Walking on Air[/I] hade kunnat nå hur högt som helst, men arrangemanget ger en svårsmält svulstighet.
[I]This Is Where I Came In[/I] är en skiva som Patrick Bateman skulle hålla långa hyllningstal till medan han tar fram sin Black & Decker. En hel del av det unkna går dock att förlåta för Bee Gees melodier, och när titellåten spelas på radio kommer inte jag att stänga av.
Skivbolag:
Artist:
