Beck - Hyperspace

Patrik Forshage 00:00 27 Nov 2019

Det är nu decennier sedan vi satte vårt hopp till Beck att förnya och ruska om musikklimatet med ett nytänkande som var lika grundat i modernitet och historia som det var respektlöst och infallsrikt. 

Sedan dess har han fortsatt göra bra skivor, men nytänkandet, utmanandet och följaktligen överraskningseffekten var det väldigt länge sedan ett nytt Beckalbum erbjöd, och när han här anpassar sig helt till sin samtids bredare trender är han längre ifrån innovation än någonsin.

Hyperspace är ett samarbete med Pharrell Williams - som själv en gång i tiden utmanade med sitt N*E*R*D innan han blev en elegant hitmaskin - och ljudmässigt är det mer ett Pharrell-album än ett Beck-album.

Star ligger faktiskt rätt nära just ett moderniserat N*E*R*D, men annars är det konsekvent slickad och elegant r’n’b i rätt avskalade arrangemang med avmätt sång och lojt wailande. Hade det varit lite mer spännande gäster än Chris Martin (jo, på riktigt) och U2 (nä, egentligen inte, men alldeles för ofta låter det så) hade det nästan kunnat vara ett Mark Ronson-album, om än ett oinspirerat sådant. 

Lägg till det några standardsynthballader sådan där som Beck utan övertygelse gödslat med under 2000-talet och det blir en bekväm men fullständigt ointressant resa genom Hyperspace. Den enda gången något spännande inträffar är när Beck  i ett kort infall av entusiasm tar ut svängarna i Saw Lightnings vågade ljudkombinationer och dynamik, och för ett ögonblick påminner om när Beck var Den Stora Innovatören. 

Skivbolag: 
Artist: 
0 Kommentera

Fler musikrecensioner

Alanis Morissette - Such Pretty Forks in the Road

Such Pretty Forks In The Road är en grundlig genomgång av Alanis Morissette sinnestillstånd, där hon pratar om obekväma ämnen som psykisk ohälsa, missbruk och sexuellt våld. Men i samband med hennes mjuka framtoning är inte musiken avskräckande utan grundar sig ur ett tryggt perspektiv. Morissette är som en tröstande jourtjej som vet precis vad hon ska säga för att trösta och stärka. Det är berörande och mysigt i allt sitt mörker. 

The Psychedelic Furs — Made of Rain

Ända sedan de första gången hörde Scary Monsters (and Super Creeps) 1980 har The Psychedelic Furs konsekvent bockat av alla de rätta rutorna, och även om det gått tre decennier sedan sist tänker de inte avvika från det på sitt första album sedan återföreningen år 2000. Här finns alltså fullt av