The Bear Quartet - 89

Patrik Forshage 05:56 9 Sep 2009

 

Trots att man vet att man inte har en aning om vad som väntar lyckas The Bear Quartet ändå alltid överrumpla fullständigt. Efter några års bortavaro återvänder de nu med en skiva med året 89 som tema, valfritt århundrade, som inte är retro utan klädsamt tidlös. Ljudet är storslaget, med mullrande pukor och frenetiska baskaggar, ekoeffekter och gitarrer som gång på gång hänfaller åt 80-talsmetal. Samtidigt förankrar Matti Alkbergs sång och Jari Haapalainens stadiga produktionshand dem både i årtionden av artrock och i det akut aktuella, och 89 har dessutom melodier som är avsevärt tillgängligare än vad The Bear Quartet intresserat sig för hittills under 2000-talet.
Skivbolag: 
Artist: 

Håll er uppdaterade!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Fler musikrecensioner

Ala.Ni — Acca

På sina ställlen har Ala.Nis huvudsakligen helt instrumentfria andra album drag av mer traditionella körverk, som i renässansklingande Hide där en stråkkvartett tillåts utrymme bakom alla hennes välbalanserade stämmor, och i himmelska och synnerligen finstämda In the Land

Pictish Trail - Thumb World

På Isle of Eigg i nordvästra Skottland sitter den underfundigt underhållande psykedeliamusikern Johnny Lynch och funderar över livets stora samband. Den tumvärld som upptar hans grubblerier här beskriver hans som det paradoxala i att tummen är det som skiljer människans fysionomi från andra arters (så säger han) och därmed varit avgörande för evolutionen, och samtidigt är den kroppsdel vi använder för den artificiella verklighet som utgörs av mobiltelefoner och surfplattor, och som därför orsakar människans de-evolution. Nämnde jag att han är en psykedelisk humorist?

Spinning Coin - Hyacinth

Hur kan någon stå emot att falla pladask för den här sortens klassisk skotskt gitarrindie? Musik som utgår från Velvet Underground och som med krångliga gitarrslingor styr sina nerviga och ofta lite tröga popmelodier mellanlandar i åttiotalets Postcard-pop innan den med purfärsk aktualitet är framme i nutiden