Be Here Now

admin-kollegorna 11:55 25 May 2000
Några minuter in i Fade In-Out kommer skriet som får mig att undra om jag någonsin i hela mitt snart 30-åriga liv hört maken till sång.Närheten i det svullna arrangemanget får mig att hänryckt stänga av kassettdäcket och spola tillbaka för att höra det igen. Knäckande. Efter att formligen toklyssnat på kassetten är jag övertygad om att det inte kan komma en bättre platta i år. Frågan är när det senast kom en platta som kan mäta sig med den här. Detta är absolut Oasis bästa platta hittills och det är helt klart en av de allra bästa jag har hört i hela mitt liv. Inse vikten av de två påståendena ovan och du inser hur bra plattan är. Soliditeten, pondusen, fingertoppskänslan och den så väldigt tydliga bildenav fem personer som vet att det de spelar in är stor musik som kommer att få världen på knä är så självklar att man baxnar. Allting stämmer. Verserna är superba små aptitretare oavsett om vi snackar värsta huliganlåten eller mer tillbakalutade betraktelser, fyllda av finesser i väntan på huvudrätten; de magnifika refrängerna. De är så till den milda grad klockrena att det hädanefter borde heta Noelrent närman snackar omedelbara diton. Jag älskar deras fläskiga arrangemang med tonvis av allt; det är så mycket arenarock du kan tänka dig. Och jag älskardet så till den milda grad. Oasis är bäst.
Skivbolag: 
Artist: 

Fler musikrecensioner

Evanescence - The Bitter Truth

För ett band som grundades redan 1995 och först nu släpper album nummer fyra med originalmaterial, är det imponerande hur Amy Lee & co. lyckas behålla mycket av sin kärna från 2003 års debut Fallen. Samtidigt är de flesta daterade nu metal-ingredienserna, tack och lov, bortfiltrerade. Detta sätter en mer organisk amerikaniserad rockton snarare än metal, vilket gör denna giv definitivt mer njutningsbar rent audiovisuellt.