Det är kul när band som man slutat lyssna på för länge sedan, återfår ens intresse. Oftast beror ju skilsmässan på att man tappar intresset för band som inte lyckas utveckla sig -- i fallet Jesus & Mary Chain tappade jag intresset efter [I]Darklands[/I]. Vad jag gillade hos dem var den påtagliga känslan av simpla amerikanska 50-tals pastischer mitt i allt larm. De var inte sådär skitnödigt brittis
Creation/Sony
KingsizeJag tror inte att jag lyssnat på [I]C'Mon Kids[/I] sedan veckorna efter att den kom. Samma sak med övriga gamla Boo Radleys-plattor: jag gillar dem alltid när de kommer, sedan faller de i glömska. Kanske är det ett fall av recensentsjuka, i den ständiga strömmen av nytt. Eller är det bara så att tiden är, som Bobby Womack sjunger om 110th Street, "a hell of a tester", och att det är något med Radl |
Northern LitesJag försöker uppmuntra folk att tycka om Super Furry Animals eftersom de trots allt representerar något unikt på den brittiska popscenen 1999.
Med en lekfullhet som bara överträffas av Supergrass och en sällsynt förmåga att inkludera otippade musikstilar framstår de nästan som Wales motsvarighet till Beck. [I]Norhtern Lites[/I] är en av vårens bästa brittiska popsinglar, med mexikanskt blås, gur |
The Man WhoDet var länge sedan jag hörde en platta med ett så blygt sound som denna, Travis andra platta. Känslan av att bandet mer eller mindre ber om ursäkt för att de stör dig med sin profillösa, halvakustiska vuxenmusik är högst närvarande. Jo, precis så låter det vuxet och dessvärre i ordets tristaste bemärkelse.
Gitarrerna ger ifrån sig snygga ödsliga toner, kompet andas flerårig musikutbildning och |
Only The Strongest Will SurviveJag vill ha ett bra, nytt engelskt popband.
Jag vill ha ett nytt Oasis. Ett nytt Blur. Jag tycker faktiskt att det till och med börjar bli dags att vilja ha ett nytt The Stone Roses.
Jag vill ha ett popband som släpper en enda debutsingel som förändrar allt. Jag vill ha gitarrer. Jag vill ha låttexter som handlar om knark och tjejer. Jag vill ha Umbro-jackor och bruna luggar!
Vad jag inte vill |
RevoltAlan McGee, grundaren av Creation Records, har trots fler och fler tvivelaktiga skivsläpp lyckats hålla fast vid en position (och image) som en av branschens smartaste och mest vakna talangscouter. Men fan vet om han lyckas överleva det här. Alan McGee låter med 3 Colours Red före detta medlemmar från hårdrockbandet Diamond Head och Senseless Things leva ut sina stadiumrockfantasier. Det här är mu |
Give You All The LoveVad håller de på med på skivbolaget Creation? Efter Oasis har de inte signat en enda intressant artist. Men det här var ändå droppen. Mishkas debutsingel låter som om något rotat fram Zucherros aldrig tidigare utgivna samarbete med The Farm. "Fonky" gubbpop av värsta sort. Dessutom innehåller singeln två brutalt misslyckade remixar från Bristolduon Smith & Mighty (fräscht!). Creation borde ägna mi |
Good HumorEfter två fantastiska album om att dricka cappuccino i London och ett nästan lika fantastiskt album om att åka bil i Bretagne kommer nu Saint Etiennes efterlängtade album om Malmö.
Nej, det är inte riktigt sant. Skivan är inspelad i Tambourine Studios i Malmö, producerad av Tore Johansson och en och annan skånsk popmusiker är med och spelar congos på ett hörn, men låtarna är - som vanligt - skr |
My BeautyI mitten av 70-talet fick Michael Masser i uppdrag att göra soundtracket till [I]The Greatest[/I], en film om Muhammad Ali. Hans ambition var att till filmen skriva sånger som förklarar varför män som Ali "take the stands that they do and give everything up". De flesta av sångerna till filmen skrev Michael Masser med Gerry Goffin, men till en särskild ballad tog han hjälp av Linda Creed, en kvinna |
TroublemakerFörsta gången jag träffade Idha Övelius var före en Ride-spelning för fyra år sedan. Hon satt och pratade med sin pojkvän Andy Bell och varenda flicka i lokalen var obeskrivligt svartsjuk. Då var hon inget annat än en indiepopprinsessa som hängde med coole Andy och såg söt ut. Hon såg inte alls ut att vara i stånd att skriva svåra, vemodiga countrypopballader. Men något år senare fanns i alla fall |
