Oasis
Oasis
Vi lever i en tid av reaktionär retrorock. Vi badar i retrorock. Igår öppnade jag mitt kylskåp och hittade retrorock i grönsaksfacket. På kvällen hjälpte jag min granne att ta ut badkaret och installera retrorock. Jag trodde i min enfald att TTA med sin livsbejakande housepop skulle fungera som ett reningsbad och skölja
OasisDe flesta band börjar som lättidentifierade kopior av sina hjältar och idoler. Ett fåtal band fortsätter att vara samma sak också på sin femte skiva, och bland dem är Oasis kungar.
Den som trott på förändring hos bröderna Gallagher har ingen verklighetsuppfattning. Oasis har hittat sin stig, och den tänker de fortsätta att trampa upp. Beatles ekar lika kraftigt som vanligt i försöken att snickr |
Be Here Now
Några minuter in i Fade In-Out kommer skriet som får mig att undra om jag någonsin i hela mitt snart 30-åriga liv hört maken till sång.Närheten i det svullna arrangemanget får mig att hänryckt stänga av kassettdäcket och spola tillbaka för att höra det igen. Knäckande. Efter att formligen toklyssnat på kassetten är jag
Standing On the Shoulder Of GiantsHur kunde det gå åt helvete så snabbt? Det känns som det var i går Oasis var ett band som betydde något, men konsulterar man almanackan inser man att det nu faktiskt är hela fem år sedan de släppte en bra skiva, [I](What's the Story) Morning Glory[/I] från 1995.
Uppföljaren [I]Be Here Now[/I] lät piss och den nya, [I]Standing On the Shoulder Of Giants,[/I] skramlar precis lika ihåligt. I ett f |
