Baxter Dury - It’s A Pleasure

Patrik Forshage 00:00 23 Oct 2014

Balansgången mellan att utveckla sin egen personlighet och att fortsätta i sin pappa Ian Durys tradition har inte alltid varit så stadig. Men nu har Baxter Dury hittat rätt. Hans små budgetsynthpoplåtar kan kännas tunna, i synnerhet när han sjunger som mest ostadigt och försiktigt i Petals. Men de svärtas av en samma sotiga kolpatina från norra London som hos pappa - särskilt tydliga är familjebanden i Palm Trees - och kontrasteras mot Fabienne Debarre mjuka kontrasång. Det är en kombinationen som är älskvärd i all sin veka sårbarhet. 

Skivbolag: 
Artist: 

Fler musikrecensioner

Smisk - Världens äckligaste rockgrupp

När malmöborna passerade Stortorget för någon vecka sedan möttes de av en makaber syn. Det hängde nämligen en död svan i en snara från kungastatyn. Som tur var visade det sig vara en väldigt autentisk fejksvan, planterad av Smisk (de sysslar trots allt med punk, inte death metal). Gärningen var en blinkning till deras tidigare singel Jag sköt svanen (det pågår tydligen nån svan-gate i Malmö, orkar inte förklara). Det djärva hysset symboliserar både ambitionsnivån och kaxigheten hos bandet ganska väl.
 

Timecop1983 - Faded Touch

Timecop1983 har, som en av genrens mer meriterade leverantörer av lågmäld synthwave, en förmåga att skapa drömlika landskap likt få inom denna musikstil, samtidigt är dessa cinematiska ljudmiljöer abstrakt och blir lätt ganska bakgrundssvalkpigt likriktade. Därför är hans samarbeten med starka sångare väldigt tacksamma, vilket också gjorde den föregående plattan Night Drive från 2018 karriärens bästa.