Många skulle avfärda tanken på att det överhuvudtaget skulle kunna släppas bra eller till och med riktigt bra punkalbum år 2013. Ännu fler skulle hånskratta åt idén att ett sådant album skulle kunna komma från ett veteranband som albumdebuterade för 32 år sedan. Bland Bad Religions fans skulle många anse det hädiskt att påstå att bandets sextonde (!) album tillhör deras allra bästa. Men allt det här är likväl sant.
Bad Religion har nämligen behållit den skitförbannade tonåringens energi, tempo och rättframhet, samtidigt som de har vuxit in i den genomtänkte och välartikulerade vuxnes analys och säkerhet. ”When the kids are united, they will never be divided /But that was yesterday, there's a brand new sham today”, sjunger Greg Graffin i Robin Hood in Reverse, och förhåller sig därmed avståndstagande på ett respektfullt sätt till sina tidigaste brittiska influenser. I tempo är deras punk rejält hardcore, men till och med när den halsbrutande farten någon gång slår över i gubbspeedmetal, med Broadwayfotbollskörer och väl avvägda flashiga gitarrsolon, är det fortfarande lika underhållande. För mitt i allt ös ser Bad Religion till att ha lika oklanderliga popmelodier som smarta texter, vare sig de angriper staten och kapitalet eller utmanar sin rebelliska publik med subtil ironi kring den enklaste av provokationer i Fuck You. Sådant, tillsammans med en kristallklar produktion signerad låtskrivaren, gitarristen och skivbolagsbossen Brett Gurewitz, gör True North till ett av det här milleniets bästa punkalbum.
