Att blanda japansk pop med heavy metal låter kanske som ett dåligt skämt. Hur skulle två sådana ytterligheter någonsin kunna möta varandra och skapa magi? Fråga Babymetal. De har nämligen gjort precis det, och gjort det så framgångsrikt att en ny musikgenre har uppstått: kawaii metal. Gullighet (kawaii betyder ungefär gullig på japanska) i kombination med rå heavy metal har sedan start varit bandets signum. På vissa sätt har det dock skurit sig, och trots några riktigt bra låtar har det hittills varit en lite svajig resa för Babymetal. Den spännande kombinationen av gullighet och kaos har lätt blivit lite för hysterisk, och recensionerna har inte alltid varit nådiga.
Men så hände något. Plötsligt var det som om de två medlemmarna Su-metal och Moametal åldrats tio år och bestämt sig för att göra något helt annat. Något som fortfarande gick i samma ton som deras tidigare musik, men där det hysteriska tonats ner och gett utrymme för ett betydligt mognare sound.
För det är precis så det låter på The Other One. Albumet håller en avsevärt mycket högre kvalitet som helhet, vilket förmodligen har att göra med att det är bandets första konceptalbum. Varje låt berättar sin egen historia om parallella världar i det universum som bandet skapat, och det märks att ingen av de tio låtarna åkte med av bara farten. Att läsa texterna i engelsk översättning är ett tips för den som vill förstå det poetiska djup som faktiskt genomsyrar albumet.
Även om soundet har tonats ned återstår en väsentlig del av musikens hårdhet, vilket framförallt märks i låtar som Divine Attack, Believing och Mirror Mirror. Det är tre riktigt starka metalnummer som visar på storheten i hur Babymetal låter idag. Särskilt Mirror Mirror sticker ut med sin smått hypnotiserande och samtidigt rasande melodi. Den ljusa sången omges av gitarrer som låter som en svärm arga bin, och det är just den här typen av kaos som gör bandets sound unikt.
Den låt med störst hit-potential är utan tvekan Monochrome, som blandar ett vansinnigt snyggt gitarriff med en refräng som letar sig in och stannar kvar, även hos någon som inte förstår ett ord japanska. Det är en bedrift i sig, att skapa universella hits på ett språk som majoriteten av världen inte förstår, men Babymetal lyckas.
Att blanda j-pop med heavy metal är med andra ord inget dåligt skämt alls. Tvärtom är det nu mera något som bör tas på största allvar, och The Other One ger löften om en ljus framtid för kawaii metal. Åtminstone så länge det är Babymetal som håller i spakarna.
