AZ

Efterfrågan på gamla New York-thugs har varit rätt låg de senaste åren. Nu verkar det dock ha ljusnat lite på de lokala arbetsförmedlingarna i Harlem, Queens respektive Brooklyn och då dyker plötsligt alla de här killarna upp igen, när man nästan glömt bort att de alla sa att de skulle bli störst i mitten av 90-talet. Cam'ron plockades upp från glömskan av Jay-Z som signade honom till sitt Roc-a-Fella och gav honom en näve Just Blaze-beats att rappa över. Det funkar jättebra. Cam1ron går från soliga drop top-hits till känsliga killen-snyftare och svulstiga New York-anthems med en förkrossande självklarhet. Att det inte är skivan som förändrar världen gör inte så mycket. Nature och AZ kom båda fram tack vare Nas. Men när båda fick vara med i Nas The Firm-projekt - tillsammans med Foxy Brown och ett knippe Dr. Dre-produktioner - var det en förtäckt dödskyss. The Firm floppade och sedan följde ett par magra år. Nature drog kortaste strået, han blev så bränd av att Nas inte ville hänga med honom längre att han aldrig riktigt återhämtat sig. Fortfarande gör han låtar som uppmärksammade mixtapelåten [I]Nas is Not[/I] som osar av bitterhet. När han släpper nytt på litet bolag märker man lika mycket av hans uppenbara färdigheter som hur långt kvar till toppen han har. AZ gör bättre ifrån sig. Det första han gör på skivan är att tacka Nas, efter år av att ha haft honom överst på sin fiendelista. Men AZ:s insats på [I]Stillmatic[/I] förde strålkastarljuset mot honom precis på samma sätt som en gång versen på [I]Illmatics Life's a Bitch[/I]. AZ har alltid haft en mogen vibe om sig och kommer helt till sin rätt över Aziatics högklassiga och souliga beats. Spela den här skivan samtidigt som du grillar tjocka köttbitar med dina kompisar och diskuterar ryktena om ett kommande gemensamt Nas och AZ-album (ett tips för att få köttet mört är att doppa biffen i en bäck halvvägs genom grillningen, så gör indianerna i Chile och Argentina).