Avantgardet - Mellan miljonprogram och Thailand

Tina Rosenfink 13:32 2 Nov 2019

Jag förstår att ett rockband inte bara spelar instrument och skriver texter, utan att de förmedlar en idé och vision om sitt konstnärskap. Det kan vara en bild av dekadens eller ride or die-romanser, men det kan också vara missbruk och elände. Avantgardet hänger kvar vid sångaren Rasmus Arvidssons självupplevda misär och låtarna på den här skivan omsluter mig som en blöt filt. Och ingen gillar väl en blöt filt?

Bandets fjärde skiva Mellan miljonprogram och Thailand är fristående från de tidigare släppta trilogin men håller sig till samma tematiska tråd. Största skillnaden är att melodierna har blivit enklare och soundet (om möjligt)  ännu mer energiskt. Men det är en alldeles för liten skillnad i min mening, och jag misstänker att Avantgardet börjat göra nya versioner av samma gamla låtar. Låtarna är inte längre överraskande och härliga, utan repetitiva. Texterna har blivit larvigare, och det är en mun-mot-mun-metod som inte räddar någon låt. Jag tänker i synnerhet på nya Bara de vilsna där Arvidsson sjunger 

"I glasstaden vi kommer från så får man leva som a-kassan lär., Eller vara visionär. Så när Jimmy fyllde 16 blev han stolt sjukpensionär."

Min dröm är att Avantgardet ska växa upp. Att de ska sluta älta rännstenen i London och nålsticken i armvecket, utan istället anamma det kulturella familjeliv de faktiskt befinner sig i. Avantgardet har ett otroligt driv och Rasmus Arvidsson är den absolut bästa livemusikern i Sverige, och jag vill att de ska veta att vi kommer tycka om dem om de skriver om annat än ångest. Det skulle vara så tråkigt om de fastnade i det för alltid. 

Skivbolag: 
Artist: 

Fler musikrecensioner

Bonnie Prince Billy — I Made A Place

”This is the melody baby, and this is the way it is sung” trallar Will Oldham muntert i en sprallig inledande visa, och inget märks av den existensiella ångest som fått honom att hålla andan och låta bli att släppa ny musik i eget namn på många många år, medan han hoppats att ett allt mer fragmentiserat och ytligt musikklimat ska blåsa förbi.