Att idén i all sin självklara enkelhet är genial är David Byrne den förste att skriva under på - att fullfölja projektet Remain in Light genom att ta den tillbaka till den afrikanska kontinenten. Talking Heads första samarbete med Brian Eno hade 1980 resulterat i Remain In Light, det album som först av alla kraftfullt manifesterade viljan att kombinera den moderna efterpunken med afrikanska influenser. Effekterna för indie- och newwave-genrens dansbarhet är fortfarande generella, och band som Vampire Weekend har byggt hela sin existens på skivan, även om det i ärlighetens namn behöver sägas att de afrikanska influenserna på Talking Heads-albumet såhär nästan 40 år senare möjligen känns lite ytliga och nymornade.
Att Angélique Kidjos genomförande är så överväldigande att det till och med överträffar originalet vet jag inte om David Byrnes ego är lika bekväm med. För när hon helt resolut placerar hela albumet i Benin, med lokala musiker, traditionella arrangemang, flerspråkiga texttolkningar och en och annan gästande superstjärna - både läromästaren Tony Allen och lärljungen Ezra Koenig, bland andra - är det pur genialitet inte längre bara på idénivån.
Inledande Born Under Punches välter omkull lyssnaren med en funkig modernitet som låter som Grace Jones om hon hade omfamnat Fela Kuti istället för Sly & Robbie. Så matar Angélique Kidjo på med en fantastisk fest med överdådiga blåspartier i Once In A Lifetime, mäktig afropop i Crosseyed and Painless och den intensiva och komplext överlappande The Great Curve med gitarr av Blood Orange aka Devonté Hynes. Mer återhållet svängande Houses in Motion kräver mer av lyssnarens fokus innan man belönas av skönheten i intensitet och suggestion, och den mer traditionella och fantastiskt vackra Listening Wind fylld av vemod är en av skivans många höjdpunkter.
Angélique Kidjo har alltid varit en stark sångerska med en röst full av auktoritet, men hon har aldrig varit bättre än här. Remain in Light har hittat hem.
