Förra året bröt Ana Diaz en 3 år lång tystnad med singel 100. Därefter kom den charmiga Allt e lättare på sommaren som gästades av göteborgssonen Parham. Nu när vår går mot sommar återvänder hon med sitt tredje album Tröst och vatten. Med sköra texter och poppiga arrangemang som färgats av blues, gospel och jazz övertygar Ana Diaz med sitt vassaste album hittills.
Kärlekstrånande må vara ett något uttjatat tema inom svensk pop men Ana Diaz målande texter om uppbrott och attraktion letar sig in under skepticismen och känns trovärdiga. Magnolia lockar fram den bräckliga nostalgin som ofta drabbar en i plågsamma kärlekskval. Bättre sen ligger lite väl nära Oskar Linnros och Veronica Maggios 10-tal vilket känns onödigt. Men när ljudbilden är mer avskalad, som på 100, visar Diaz att hon har något alldeles eget att förmedla.
Eleganta Allt e lättare på sommaren står ut som albumet bästa spår. Diaz och Parham rör sig vackert över den dansanta produktionen som för tankarna till varmare breddgrader. Faktum är att Ana Diaz tredje album imponerar. Det var länge sedan en svensk artist hade förmågan att släppa in lyssnaren till sina mörkaste vrår och samtidigt bjuda upp till dans. Tröst och vatten skänker varma vårkänslor mitt i karantänen.
