Kanske skulle det bli en platta. Det blev det. Kanske blir det den sista? Det återstår att se. Att Alice Botéus låter som en kvinnlig Håkan Hellström finns det i alla fall ingen tvekan om. Även om det kanske känns som en uppenbar, och lite taskig, jämförelse, med tanke på deras historiska strul.
Men överlappet finns där. Den melankoliska trubaduren med det rassliga soundet och de poetiska texterna. Hen som tar tonårskänslorna med sig även in i vuxenlivet. De har till och med gitarristen Daniel Gilbert gemensamt. Odiskutabelt västkust-skt!
Det är skitigt och naivt, och för den som behöver en fiktiv hand att hålla genom vårdepressionen tror jag att denna platta kan träffa rätt.