Någon - och jag får väl ta på mig viss skuld i sammanhanget - har gett den här Brooklyn-duon falska förhoppningar, och det drabbar dem hårt nu. På sitt andra album anpassar de än mer sin lagårdsdörrbreda tradrock för de större arenor som de uppenbart siktar mot, och det leder till att de med största sannolikhet aldrig kommer att nå dit. Uppblåstheten ger nämligen enbart ett svullet intryck, och det förstärks av att Alberta Cross här varken bemödar sig att fixa minnesvärda sånger, personlighet eller hörbart engagemang. En betygssteg extra får de dock för sitt träffande titelval - Songs of Patience testar sannerligen lyssnarens tålamod.
..."I've seen the yellow lights go down the Mississippi"...