Första spåret på Aina Myrsteners andra skiva ger mig ungefär samma känsla som Nils Frahms vackra låt Says. Liksom Frahm kombinerar klassiskt piano med samtida electro, skapar Myrstener cellomusik som låter både traditionell och ytterst modern. Oriens är en tre minuter gäckande, rastlös och ödesmättad flykt, med djup och nerv. En ganska tydlig kontrast till de följande spåren, som är betydligt mer vemodiga, långsamma och utforskande, för att tvärt brytas av mot den psalmlika sången i Solo S innan allt återgår till trevande, trollbindande ljudlandskapsmåleri igen. Jag vet inte om jag ska kalla kompositionerna för klassiska, kanske samtidsklassiska, men samtidigt experimentella. Lägg ett minimaltechnobeat på Fjällbjörk och du har en kär släkting till Stimmings November Morning.
Aina Myrstener Cello – Cellomusik II
Skivbolag:
Artist:
