Efter Trentemøllers lyckade downtempoexperiment till debutalbum förra månaden kändes det plötsligt orimligt spännande att få höra vad technokollegan Agoria kunde tänkas skruva fram på sitt andra album. The green armchair faller dock på samma sätt som 99 procent av alla technoalbum med inslag av "riktiga låtar" gör - Agoria lyckas inte överföra det som gör honom till en bra producent (de råa Detroit-harmonier som omsveps av något franskt och elegant, så klart) till icke-technospåren, utan harvar i stället runt i triphopträsket under merparten av skivan. Riktigt provocerande dåligt blir det i svettiga hårdrocksballaden Edenbridge. Technospåren är dock grymma - Code 1026 bjuder på en ond liten orgel över stooora ljudmattor, och kan vara det bästa Agoria någonsin gjort.