
Foto: Linus Hallsénius
I hörnet Grevgatan/Storgatan, på Östermalm ligger den libanesiska krogen Phenicia. Här sitter gladlynta prickar och molar i sig baba ghannouj som de sköljer ned med finfin Chateau Ksara innan allt spårar ur i sedvanlig magdans, som sig bör på en libanes. Men under deras steppande fötter finns en annan värld. I underjorden står Emilio Ingrosso och rör med sleven i bönsoppan.
Att Emilios italienare Passione ligger i Phenicias källare ter sig som en hemlighet. Ingen skylt på fasaden, ingen hemsida på Internet. Vårt enda spår var ett visitkort som vår lösaktiga redaktionschef en dag slängde upp på mitt skrivbord.
Passione är ingen vacker syn för ögat. Det ser faktiskt för djävligt ut - som en grekisk krog i Bollmora Centrum på 70-talet, om det nu hade funnits någon. Men det förlåter man gärna när en avsmakningsmeny kostar under 400 spänn och innehåller så mycket gott att man storknar. Redan de första antipastotallrikarna borde gå på ett par hundra. När det sedan kommer soppa, pasta, kött och svingoda desserter så fattar man bara inte hur detta går runt.
Vad som däremot är oförlåtligt är servicen. Vinflaskan ställs på behörigt avstånd från oss och det krävs en smärre folkmanifestation för att få påfyllning.